Silver accredited Cat Friendly Clinic 2026

Sköldkörtelöverfunktion hos katter – symtom, diagnos och behandling

Sköldkörtelöverfunktion (hypertyreos) är den vanligaste hormonsjukdomen hos äldre katter. Beroende på studie drabbar den upp till ungefär var tionde katt över 10 år. Den överaktiva sköldkörteln producerar för mycket sköldkörtelhormon (T4), vilket höjer ämnesomsättningen och belastar många organ, särskilt hjärtat och njurarna. Obehandlad leder sjukdomen till allvarliga komplikationer. Med behandling och regelbundna kontroller är utsikterna oftast goda, även om en njursjukdom som upptäcks samtidigt kan påverka prognosen på lång sikt.

Symtom

De vanligaste tecknen är viktnedgång trots god eller ökad aptit, ökad törst och urinering, kräkningar, diarré, överaktivitet eller rastlöshet, ökat jamande, ovårdad päls och hög hjärtfrekvens. Många katter tappar också muskelmassa, och en del får beteendeförändringar, till exempel lättretlighet. En mindre del av katterna är i stället dämpade och äter dåligt. Tecknen utvecklas oftast långsamt, och ägaren kan tro att det bara handlar om normalt åldrande.

Diagnos

Diagnosen grundar sig på ett blodprov som mäter sköldkörtelhormonet tyroxin (totalt T4). Provet kan vi analysera i klinikens eget laboratorium. Ett förhöjt T4-värde tillsammans med typiska symtom bekräftar diagnosen. I tidiga eller lindriga fall, eller om katten samtidigt har en annan sjukdom, kan T4 ändå ligga inom normalområdet. Då tas ett nytt prov efter ett par veckor eller senare, eller så mäts fritt T4 tillsammans med totalt T4. Fritt T4 tolkas aldrig ensamt, eftersom det kan vara falskt förhöjt hos katter med andra sjukdomar. Om det fortfarande råder osäkerhet kan ytterligare undersökningar, till exempel ett T3-suppressionstest eller scintigrafi av sköldkörteln, vara till hjälp. Vid undersökningen kan veterinären känna en förstorad sköldkörtel på halsen. Samtidigt kontrolleras blodtrycket, hjärtat och njurvärdena, och ett urinprov undersöks.

Komplikationer

Obehandlad sköldkörtelöverfunktion får hjärtat att arbeta hårdare och kan leda till att hjärtmuskeln förtjockas, i svåra fall så att katten får hjärtsvikt. Förändringarna kan förbättras när sköldkörteln är under kontroll, men en del katter har dessutom en separat hjärtsjukdom som inte går över. Upp till ungefär var fjärde katt med hypertyreos har högt blodtryck. Det kan skada ögonen (i svåra fall med plötslig blindhet som följd), njurarna, hjärtat och hjärnan. Blodtrycket kan förbli högt efter att sköldkörteln har behandlats, eller till och med bli förhöjt först då, och därför mäts det både före och under behandlingen. Det finns också ett viktigt samband med njursjukdom: hypertyreos ökar blodflödet genom njurarna och deras filtrationshastighet, och muskelförlusten sänker njurvärdet kreatinin. Tillsammans kan detta dölja en befintlig njursjukdom som visar sig först när sköldkörteln behandlas – i en stor studie hos ungefär var sjätte katt. Att lämna sköldkörteln obehandlad skyddar inte njurarna, utan skadar dem ytterligare med tiden. Överbehandling, där halten av sköldkörtelhormon sjunker för lågt, kan också belasta njurarna. Därför följs njurvärdena noga efter att behandlingen har inletts.

Behandlingsalternativ

Det finns fyra behandlingsalternativ: daglig medicinering, kirurgi, radiojodbehandling och jodfattigt veterinärfoder. Vi hjälper dig att välja det alternativ som passar bäst för din katts situation.

Daglig medicinering

Läkemedlet tiamazol (även kallat metimazol) ges dagligen som tabletter (t.ex. Felimazole) eller oral lösning (t.ex. Apelka). Behandlingen är relativt förmånlig, men livslång. De flesta katter tål medicinen bra. Biverkningar uppträder oftast under de första veckorna och sällan efter två till tre månader: kräkningar, dålig aptit, slöhet eller kraftig klåda på huvudet och halsen som kan leda till rivsår. I sällsynta fall påverkas levern eller blodkropparna, så kontakta oss om katten verkar sjuk eller får feber, om huden eller slemhinnorna blir gulaktiga eller om katten blöder lätt. T4, njurvärden och blodbild kontrolleras ungefär 3, 6, 10 och 20 veckor efter att behandlingen har inletts, efter varje dosändring och sedan med några månaders mellanrum.

Att hantera medicinen säkert hemma

Tiamazol kan skada ett ofött barn. Tvätta händerna efter att du har gett medicinen och efter att du har skött kattlådan eller tagit hand om kattens spyor, och dela eller krossa inte tabletterna. Kvinnor som kan bli gravida bör använda engångshandskar när de ger medicinen, sköter kattlådan eller tar hand om spyor. Om du är gravid, kanske är gravid eller planerar en graviditet, låt någon annan ge medicinen och sköta kattlådan.

Kirurgi

Kirurgi (tyreoidektomi) kan bota sjukdomen. Hos ungefär 70 % av katterna är båda sköldkörtelloberna drabbade, och om båda tas bort kan de närliggande bisköldkörtlarna skadas, vilket kan leda till övergående eller bestående låg kalciumhalt i blodet. Katten stabiliseras först med medicin, eftersom narkos innebär en extra risk för en obehandlad katt med hypertyreos.

Radiojodbehandling

Radiojodbehandling (I-131) anses vara förstahandsvalet för de flesta katter: en enda behandling botar över 95 % av katterna. I Finland erbjuds den bara vid ett par specialiserade kliniker. Katten vårdas isolerad på kliniken i flera dagar. Därefter ska den hållas inomhus hemma i ungefär två veckor, och barn och gravida kvinnor får inte ha kontakt med den. Den behandlande kliniken ger detaljerade instruktioner, bland annat om hur kattens avföring ska hanteras. Före kirurgi eller radiojodbehandling kan en provbehandling med medicin hjälpa till att förutsäga hur njurarna klarar sig när sköldkörteln väl är under kontroll.

Jodfattigt veterinärfoder

Fodret (Hill’s y/d) fungerar bara om katten inte äter något annat – inte ens godbitar, andra husdjurs mat eller byten – och även då inte hos alla katter. En del katter vägrar dessutom äta fodret eftersom de inte tycker om smaken. Därför passar det främst innekatter i hem med bara en katt.

Källor

  1. Carney H.C. ym. (2016): 2016 AAFP Guidelines for the Management of Feline Hyperthyroidism. Journal of Feline Medicine and Surgery 18(5):400–416. doi.org
  2. Peterson M.E. (2013): More than just T4: Diagnostic testing for hyperthyroidism in cats. Journal of Feline Medicine and Surgery 15(9):765–777. doi.org
  3. Peterson M.E. (2012): Hyperthyroidism in cats: what’s causing this epidemic of thyroid disease and can we prevent it? Journal of Feline Medicine and Surgery 14(11):804–818. doi.org
  4. Peterson M.E., Varela F.V., Rishniw M., Polzin D.J. (2018): Evaluation of Serum Symmetric Dimethylarginine Concentration as a Marker for Masked Chronic Kidney Disease in Cats With Hyperthyroidism. Journal of Veterinary Internal Medicine 32(1):295–304. doi.org
  5. Stammeleer L. ym. (2024): Blood pressure in hyperthyroid cats before and after radioiodine treatment. Journal of Veterinary Internal Medicine 38(3):1359–1369. doi.org
  6. Acierno M.J. ym. (2018): ACVIM consensus statement: Guidelines for the identification, evaluation, and management of systemic hypertension in dogs and cats. Journal of Veterinary Internal Medicine 32(6):1803–1822. doi.org
  7. Fimea: Felimazole Vet 2,5 mg päällystetyt tabletit kissalle, valmisteyhteenveto. fimea.fi
  8. Pharmaca Fennica: Apelka vet 5 mg/ml oraaliliuos kissoille, pakkausseloste. pharmacafennica.fi
  9. Cornell Feline Health Center: Hyperthyroidism in Cats. vet.cornell.edu
  10. International Cat Care: Hyperthyroidism in cats. icatcare.org