Artiklar

Öroninflammation hos hund, det vill säga en inflammation i den yttre hörselgången (otitis externa), är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök. Hunden skakar på huvudet och kliar sig i öronen, och örat luktar illa eller rinner. Vänta inte på att inflammationen ska läka av sig själv: med ordentlig undersökning och behandling går de flesta akuta öroninflammationer över inom 2–4 veckor. En öroninflammation som återkommer har nästan alltid en bakomliggande orsak, och den måste hittas och hållas under kontroll. Här berättar vi hur du känner igen en öroninflammation, vad som händer hos veterinären, vad behandlingen kostar hos oss på Djurklinik Saari och hur du förhindrar att den kommer tillbaka.

Förgiftningar är en vanlig orsak till akuta veterinärbesök. Ofta blir hunden eller katten förgiftad av något som är ofarligt för oss men giftigt för den, till exempel choklad, xylitol eller vindruvor – eller av människors läkemedel som den har kommit åt. Hur sjukt djuret blir beror på ämnet, mängden det har fått i sig och djurets storlek. Misstänker du förgiftning lönar det sig alltid att genast ringa veterinären, även om djuret ännu verkar helt piggt. Vid många förgiftningar fungerar behandlingen bäst – eller enbart – innan några symtom har visat sig.

I Finland rekommenderar man i dag inte längre att alla husdjur avmaskas ”för säkerhets skull” flera gånger om året. Parasitkontrollen utgår numera från risken: valpar, kattungar och djur som jagar, strövar fritt eller reser avmaskas enligt schema, medan en frisk vuxen hund eller katt med låg risk i stället kan kontrolleras med avföringsprov och behandlas bara vid behov. Tanken är enkel – behandla vid rätt tidpunkt och av rätt orsak, inte efter kalendern. Här nedan går vi igenom de aktuella rekommendationerna för katter och hundar i alla åldrar. Rekommendationerna bygger på de europeiska ESCCAP-riktlinjerna och finländsk praxis. Vi tar också upp tecknen på maskinfektion, vilket maskmedel du ska välja och den lagstadgade bandmaskbehandlingen för hundar som reser.

En veterinär som opererar kan inte samtidigt ägna anestesin sin fulla uppmärksamhet. En utbildad klinikdjurskötare följer monitorerna, reagerar på förändringar och tar hand om patienten före, under och efter operationen. Enligt stora studier är de viktigaste riskfaktorerna för dödsfall i samband med anestesi patientens hälsotillstånd före anestesin (ASA-klassificering), ålder, kroppsvikt samt hur omfattande och hur brådskande ingreppet är. De här faktorerna går sällan att ändra på dagen för ingreppet, men övervakningen kan man påverka: hos katter har kontroll av pulsen och användning av pulsoximeter under anestesin kopplats till en lägre risk att dö. Hos oss övervakar en utbildad klinikdjurskötare anestesin, så att veterinären kan koncentrera sig på operationen.

Hypotermi, alltså nedkylning, är en av de vanligaste komplikationerna vid anestesi. I två spanska studier var kroppstemperaturen vid anestesins slut under 38,5 °C (studiernas nedre gräns för normal temperatur) hos 84 % av hundarna och 97 % av katterna, och under 36,5 °C hos 32 % av hundarna och 71 % av katterna. Anestesimedel försämrar kroppens temperaturreglering, blodkärlen vidgas och små patienter förlorar snabbt värme. Nedkylning bromsar kroppens nedbrytning av läkemedel, förlänger uppvaknandet och kan försämra blodets levringsförmåga och hjärtats funktion. Hos människor ökar den dessutom risken för sårinfektion.

Anestesi är en nödvändig del av kirurgi, tandvård och många diagnostiska ingrepp. Många djurägare oroar sig inför den, och det är förståeligt. För en frisk hund eller katt är risken ändå låg. Den stora brittiska CEPSAF-studien (Brodbelt m.fl. 2008) omfattade 98 036 anestesier och sederingar hos hundar och 79 178 hos katter under åren 2002–2004. Ungefär 1 av 600 hundar (0,17 %) och 1 av 400 katter (0,24 %) dog inom 48 timmar av orsaker relaterade till anestesin eller sederingen. För friska patienter var risken betydligt lägre: 0,05 % (1 av 1 849) hos hundar och 0,11 % (1 av 895) hos katter. En nyare studie (Redondo m.fl. 2024) av 55 022 anestesier hos hundar vid 405 kliniker och djursjukhus i 21 länder (allmänpraktiserande kliniker, remisskliniker och universitetsdjursjukhus) rapporterade en siffra på 0,69 %. De två siffrorna kan inte jämföras direkt, eftersom patienterna och definitionerna skilde sig åt.

Vaccinationer är det mest effektiva sättet att skydda husdjur mot allvarliga smittsamma sjukdomar. I Finland ger Livsmedelsverket (Ruokavirasto) ut vaccinationsrekommendationer. Bortsett från några lagstadgade krav (se avsnitten om rabies och resor nedan) är de inte bindande – veterinären gör alltid en individuell bedömning. Rekommendationerna bygger på de internationella WSAVA-riktlinjerna (2024); för katter har den finländska kattmedicinska föreningen Catus anpassat dem till finländska förhållanden.

Hos katter är inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och låggradigt (småcelligt) intestinalt lymfom notoriskt svåra att skilja åt. Båda drabbar främst medelålders och äldre katter, och låggradigt lymfom är mycket ovanligt före 8 års ålder. Till symtomen hör viktnedgång (det vanligaste), kräkningar, diarré och förändrad aptit. De kan vara lindriga, och diarré kan saknas. Skillnaden är viktig, eftersom behandling och prognos kan vara olika: IBD behandlas med kost och vid behov kortikosteroider, medan låggradigt lymfom oftast också kräver kemoterapi i tablettform.

Gastroskopi är en undersökning där ett böjligt kamerarör (endoskop) förs in genom munnen till matstrupen, magsäcken och tunntarmens första del (tolvfingertarmen). Veterinären ser slemhinnan på en bildskärm, kan ta vävnadsprov (biopsier) och kan ofta ta bort ett föremål som djuret har svalt – utan kirurgiskt snitt.

Tandresorption är en sjukdom där kroppens egna celler (odontoklaster) gradvis bryter ner tandens hårda vävnader – rotcement, dentin och emalj. Den börjar vanligen på tandroten, under tandköttsranden, och förvärras med tiden. Sjukdomen är vanligast hos katter, men uppmärksammas allt oftare även hos hundar. När en resorptionsskada väl har öppnat sig mot munhålan gör den ofta ont – ändå visar de flesta drabbade katter inga tydliga tecken, och därför går sjukdomen lätt obemärkt förbi.

Ett veterinärbesök är en stressande upplevelse för många katter. En främmande miljö, okända lukter, hundar i närheten och att hanteras av främlingar kan utlösa en kraftig stressreaktion. Stress är inte bara obehagligt – det påverkar också provresultaten. I en studie av friska katter som togs till ett djursjukhus steg blodsockret över det normala hos de flesta av dem, med värden på upp till cirka 18 mmol/l – nivåer som också ses hos katter med diabetes. Fenomenet kallas stresshyperglykemi och gör att ett enskilt högt värde inte ensamt kan tolkas som att katten har diabetes. Också blodtrycket påverkas: hos friska katter med inopererade sensorer låg det systoliska trycket under ett simulerat klinikbesök i medeltal cirka 18 mmHg över kattens eget dygnsmedelvärde, och effekten varierade mycket både mellan katterna och från ett besök till ett annat. På Djurklinik Saari har vi satsat på kattens välbefinnande, och vi är ackrediterade på Silvernivå i det internationella programmet Cat Friendly Clinic (kattvänlig klinik).

En icke frambruten (retinerad) tand är en tand som aldrig har brutit fram genom tandköttet in i munnen – den förblir dold under tandköttet eller inne i käkbenet. Icke frambrutna tänder ses särskilt ofta hos brakycefala (kortnosiga) raser. Runt kronan på en icke frambruten tand kan det bildas en vätskefylld dentigerös cysta, som gradvis växer och förstör det omgivande käkbenet. Eftersom tanden inte syns upptäcks problemet ofta först när skadan redan är betydande – om inte tänderna röntgas. På vår klinik tar vi tandröntgenbilder och avlägsnar icke frambrutna tänder och dentigerösa cystor kirurgiskt.

Varje sommar hittar någon en pytteliten igelkott ensam på gården, på en stig eller ute i dagsljus – och den första ingivelsen är att lyfta upp den och hjälpa. Ibland räddar den ingivelsen ett liv. Ibland gör den av misstag en frisk unge föräldralös, trots att mamman bara var några meter bort. Den här guiden hjälper dig att se skillnaden och visar exakt vad du ska göra – på finländskt vis och inom ramen för finländsk lag.

Den europeiska igelkotten (Erinaceus europaeus) är ett av våra mest älskade vilda djur – och i stora delar av Europa blir igelkottarna allt färre. I oktober 2024 flyttade IUCN igelkotten från kategorin livskraftig (LC) till nära hotad (NT) på sin globala rödlista. Bestånden tros ha krympt i mer än hälften av de länder där arten förekommer. I många delar av utbredningsområdet verkar minskningen närma sig – eller till och med överstiga – 30 % på tio år, vilket är gränsen för en hotkategori. I Finland lever igelkotten vid den norra gränsen för sitt utbredningsområde, där de långa vintrarna gör det särskilt svårt att överleva. I den här artikeln går vi igenom igelkottens situation, de hot den står inför och hur var och en kan hjälpa till.

Livmoderinflammation (pyometra) är en livshotande infektion där livmodern hos en osteriliserad hona fylls med var. Den hör till de vanligaste allvarliga sjukdomarna hos intakta tikar: ungefär var femte osteriliserad tik (19–24 % i svenska försäkringsdata) insjuknar i pyometra innan hon fyllt tio år. Sjukdomen förekommer också hos katt. Tillståndet kräver i regel akut operation, och om du känner igen tecknen tidigt kan du rädda ditt djurs liv. I den här artikeln går vi igenom hur symtomen ser ut, hur snabbt pyometra utvecklas, varför enbart antibiotika inte räcker, hur sjukdomen behandlas på Djurklinik Saari, vad återhämtningen innebär och hur pyometra kan förebyggas.

Ruptur av det främre korsbandet (CCL, cranial cruciate ligament) är en av de vanligaste orsakerna till bakbenshälta hos hundar; hos katter är den mindre vanlig. Lateral sutur, även kallad extrakapsulär lateral suturstabilisering, är en väletablerad kirurgisk metod där knät stabiliseras med syntetiskt material som placeras utanför leden. Metoden lämpar sig bäst för mindre hundar och hundar med lägre aktivitetsnivå, och den används också hos katter. På vår klinik utförs operationen av veterinär Pamela Kvarngård.

Kronisk njursjukdom (CKD), i vardagligt tal njursvikt, är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre katter: den kan drabba 30–40 % eller fler av katterna över 10 år, i de flesta fall ännu i ett tidigt, lindrigt stadium. Hos hund är den betydligt ovanligare och förekommer främst hos äldre djur – i en stor brittisk studie var nästan två tredjedelar av de drabbade hundarna över 12 år när diagnosen ställdes. Njurarna förlorar sin funktion långsamt och oåterkalleligt, och de första tecknen är lätta att missa. Men njursvikt är ingen omedelbar dödsdom – med tidig diagnos, rätt diet och rätt behandling lever många katter i flera år, och hundar i allt från många månader till flera år, med god livskvalitet. I den här artikeln går vi igenom hur du känner igen symtomen, vad IRIS-stadierna betyder, hur vi behandlar njurpatienter på Djurklinik Saari, vad djuret ska äta och vad du kan vänta dig.

Huggormen (Vipera berus) är Finlands enda giftiga orm och finns i nästan hela landet, också i Österbotten. Bett sker främst från april till september, då huggormarna inte ligger i vinterdvala. På våren och hösten solar de sig ofta på öppna, soliga sluttningar nära sina övervintringsplatser. Det är oftast hundar som blir bitna, eftersom de nosar på ormarna och slår efter dem med tassen, och därför sitter de flesta bett på huvudet, nosen eller benen. Också katter kan bli bitna. Ett huggormsbett är alltid ett akut fall för veterinären.

Födoämnesallergi är en av orsakerna till klåda hos hundar och katter. I studier har den konstaterats hos ungefär 15–20 % av husdjuren med klåda – mer sällan än miljöallergi (atopi). Många djurägare misstänker spannmål, men hos hundar är de vanligaste bovarna animaliska proteiner som nötkött, mejeriprodukter och kyckling. Födoämnesallergi kan bara fastställas med en eliminationsdiet och en provokation, där djuret får sitt gamla foder igen. Vi kan hjälpa dig med båda delarna.

Sköldkörtelöverfunktion (hypertyreos) är den vanligaste hormonsjukdomen hos äldre katter. Beroende på studie drabbar den upp till ungefär var tionde katt över 10 år. Den överaktiva sköldkörteln producerar för mycket sköldkörtelhormon (T4), vilket höjer ämnesomsättningen och belastar många organ, särskilt hjärtat och njurarna. Obehandlad leder sjukdomen till allvarliga komplikationer. Med behandling och regelbundna kontroller är utsikterna oftast goda, även om en njursjukdom som upptäcks samtidigt kan påverka prognosen på lång sikt.

Parodontal sjukdom (inflammation i tandköttet och tandens stödjevävnader) är en av de vanligaste sjukdomarna hos hundar och katter: på ett år diagnostiserar brittiska djurkliniker sjukdomen hos cirka 12,5 % av hundarna och 15 % av katterna, och vid noggranna undersökningar under narkos hittas den hos 44–100 % av hundarna. Obehandlad kan sjukdomen förstöra de vävnader som håller tänderna på plats, vilket leder till benförlust och till slut tandförlust. PerioVive är en hyaluronsyragel som används som komplement vid tandingrepp – inte som en fristående behandling.

I en rapport från 2024 konstaterade Konkurrens- och konsumentverket (KKV) att den finländska marknaden för smådjursveterinärtjänster hade koncentrerats kraftigt genom företagsförvärv under de föregående tio åren och att Evidensia och Vireä, två kedjor som ägdes av utländska riskkapitalinvesterare, var ledande på marknaden. Mätt i omsättning år 2023 hade Evidensia 40–50 % av den privata marknaden för smådjursveterinärtjänster på riksnivå och Vireä 10–20 % (KKV anger andelarna som intervall för att skydda affärshemligheter). Djurklinik Saari är den enda familjeägda smådjurskliniken i Vasa, och vi vill förklara varför det är viktigt för oss.

Tandlossningssjukdom (parodontal sjukdom) är ett av de vanligaste hälsoproblemen hos hundar och katter. Vid grundliga undersökningar under narkos hittar man åtminstone ett tidigt stadium av sjukdomen hos de flesta vuxna husdjur, ofta vid två till tre års ålder. Den orsakar smärta och infektioner och har satts i samband med sjukdomar i hjärtat, njurarna och levern. Daglig tandborstning är det effektivaste sättet att förebygga tandlossningssjukdom hemma – och många husdjur lär sig att acceptera borstningen.

Spannmålsfri djurmat blev en stor trend och marknadsfördes som mer ”naturlig”. Men i juli 2018 meddelade amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA att den inlett en utredning av hjärtsjukdom (DCM) hos hundar som ätit vissa foder, många av dem spannmålsfria. Här går vi igenom vad forskningen visar – och vad vi rekommenderar.

Diarré är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök. De flesta fall är lindriga och går över inom några dagar – men diarré kan också vara ett tecken på allvarlig sjukdom. Här går vi igenom vad som orsakar diarré, hur du sköter ditt djur hemma och när du ska kontakta kliniken.

Persisterande (öppen) ductus arteriosus (PDA) är ett av de vanligaste medfödda hjärtfelen hos hund. Ductus är ett blodkärl som före födseln förbinder aorta med lungartären och som ska sluta sig strax därefter. Förblir det öppet överbelastas hjärtet, och de flesta obehandlade hundar utvecklar hjärtsvikt under sitt första eller andra levnadsår. Upptäcks PDA tidigt och ductus stängs, blir hunden i regel botad.

Sjukdom i det främre korsbandet, i vardagligt tal ofta kallad korsbandsskada, är en av de vanligaste orsakerna till bakbenshälta hos hund. Korsbandet försvagas vanligen gradvis och brister ofta delvis innan det går av helt. Det instabila knät är smärtsamt, och i leden utvecklas artros. TTA (tibial tuberosity advancement, framflyttning av skenbensknölen) stabiliserar knät kirurgiskt utan att korsbandet ersätts.

Öroninflammationer hör till de vanligaste orsakerna till att hundar kommer till veterinären. För de flesta öronundersökningar räcker det med ett handhållet otoskop, men svullnad och flytning kan dölja trumhinnan. Vid video-otoskopi visar ett tunt endoskop med kamera en förstorad bild av hörselgången på en skärm.

Smärthantering är en av de viktigaste delarna av varje operation. På vår klinik ingår en smärtlindringsinfusion rutinmässigt i större operationer, till exempel sterilisering av tikar och ortopedisk kirurgi. Metoden kallas kontinuerlig infusion eller CRI, efter engelskans constant rate infusion (även continuous rate infusion). Vid CRI ges smärtstillande läkemedel i en ven med jämn, noggrant reglerad hastighet, vanligen efter en startdos, i stället för enbart som separata injektioner. Vi startar infusionen före det första snittet och fortsätter den under hela operationen.