Icke frambrutna tänder och dentigerösa cystor – en dold fara i käkbenet

En icke frambruten (retinerad) tand är en tand som aldrig har brutit fram genom tandköttet in i munnen – den förblir dold under tandköttet eller inne i käkbenet. Icke frambrutna tänder ses särskilt ofta hos brakycefala (kortnosiga) raser. Runt kronan på en icke frambruten tand kan det bildas en vätskefylld dentigerös cysta, som gradvis växer och förstör det omgivande käkbenet. Eftersom tanden inte syns upptäcks problemet ofta först när skadan redan är betydande – om inte tänderna röntgas. På vår klinik tar vi tandröntgenbilder och avlägsnar icke frambrutna tänder och dentigerösa cystor kirurgiskt.

Vad är en dentigerös cysta?

Medan en tand utvecklas täcks kronan av ett tunt vävnadslager, det så kallade reducerade emaljepitelet. Normalt smälter detta lager samman med tandköttet när tanden bryter fram. Om tanden blir kvar under ytan kan vätska samlas mellan lagret och kronan, och en cysta bildas. I takt med att vätskan ökar växer cystan, och det omgivande benet bryts gradvis ned (resorberas). Enligt studier har ungefär 30–45 % av de icke frambrutna tänderna hos hund en cysta runt sig. Oftast drabbas första premolaren i underkäken – den första lilla tanden bakom den nedre hörntanden.

Symtom – ofta inga alls i början

En dentigerös cysta ger vanligtvis inga synliga tecken i ett tidigt skede – det är just det som gör den så lömsk. Den viktigaste ledtråden är en ”saknad” tand: en tand som borde finnas men inte syns. En del hundar får en mjuk svullnad i tandköttet eller käken. En växande cysta kan skada rötterna på intilliggande tänder, som då kan dö och missfärgas. I svåra fall försvagar cystan käkbenet så mycket att käken går av vid normal belastning (en så kallad patologisk fraktur). Även en hund med normalt antal synliga tänder kan ha en dold extra (övertalig) tand, som också kan bilda en cysta.

Riskraser

Icke frambrutna tänder och dentigerösa cystor är klart överrepresenterade hos kortnosiga raser; i en studie hade brakycefala hundar med icke frambrutna tänder ungefär tre gånger så höga odds för en cysta jämfört med hundar som inte är brakycefala. Den exakta orsaken är oklar: en italiensk studie fann att trångställning i käken kunde förklara bara ett fåtal fall, och man vet ännu inte om det finns en ärftlig rasbenägenhet. I en amerikansk studie var boxer, mops, shih tzu och bostonterrier de raser som oftast hade sådana cystor. I en finländsk studie av 192 hundar med dentigerösa cystor stod tibetansk spaniel (30 %) och boxer (25 %) för mer än hälften av fallen, följda av chihuahua och mops. Alla raser kan ändå drabbas. Hos katt är icke frambrutna tänder och dentigerösa cystor sällsynta, men de förekommer – samma principer gäller.

Diagnos – tandröntgen är nödvändig

En icke frambruten tand och dess cysta syns inte när man tittar in i munnen – de hittas med tandröntgen (eller i enstaka fall med datortomografi, DT). På röntgenbilden syns cystan som ett välavgränsat, runt eller ovalt mörkt (radiolucent) område kring kronan på den dolda tanden. Röntgenbilden visar också hur mycket ben som har gått förlorat och om intilliggande tänder är påverkade. WSAVA:s riktlinjer för tandvård rekommenderar att varje ”saknad” tand röntgas. De permanenta tänderna bryter fram vid ungefär 4–7 månaders ålder, och först därefter kan en tand kallas saknad. Vid valpkontrollerna räknar vi tänderna, och när tandömsningen är klar röntgar vi varje tand som saknas. Vi tar också röntgenbilder av hela munnen vid varje tandbehandling under narkos: hos ungefär 28 % av de hundar som remitterats för tandbehandling visade röntgen av till synes normala tänder fynd av klinisk betydelse (Verstraete m.fl. 1998).

Behandling – kirurgiskt avlägsnande

Behandlingen går ut på att den icke frambrutna tanden avlägsnas kirurgiskt tillsammans med hela cystväggen, som noggrant skrapas ut (kurettage) så att ingenting av den blir kvar. En lambå av tandkött och underliggande vävnad (mukoperiostlambå) fälls upp, benet över tanden öppnas vid behov, tanden och cystväggen avlägsnas och tandköttet sys ihop. Intilliggande tänder som har skadats svårt av cystan kan också behöva dras ut. Enligt WSAVA:s riktlinjer för tandvård från 2020 kan ett bentransplantat vara till nytta vid större bendefekter, och nytt ben fyller vanligtvis håligheten inom ungefär tre månader. Vi rekommenderar en uppföljande tandröntgen för att bekräfta att benet har läkt. En cysta bör avlägsnas när den har upptäckts, eftersom obehandlade cystor brukar fortsätta växa. Även när det ännu inte finns någon cysta rekommenderar vi vanligtvis att en icke frambruten tand avlägsnas för att förebygga cystbildning; hos en del hundar kan regelbunden röntgenuppföljning vara ett alternativ. På Djurklinik Saari utför vi dessa operationer själva – boka en tandundersökning så bedömer vi situationen.

Prognos

När en dentigerös cysta upptäcks tidigt och cystväggen avlägsnas helt är prognosen utmärkt: i en italiensk studie lyckades operationen i samtliga fall som följdes upp och ingen cysta återkom, även om uppföljningstiden i många fall var kort. Prognosen är mer försiktig om cystan har vuxit sig stor eller förstört mycket ben, eller om käken redan har gått av. Hos hund har man inte bekräftat något fall där en dentigerös cysta har övergått i cancer: i en stor finländsk studie visade ingen av de 208 undersökta cystorna tecken på elakartad (malign) förändring. Tumörer intill icke frambrutna tänder har dock rapporterats i enstaka fall. Tidig diagnos är det viktigaste: med tandröntgen hittas icke frambrutna tänder medan en eventuell cysta ännu är liten, eller innan någon cysta har hunnit bildas.

Källor

1. Babbitt S.G., Krakowski Volker M., Luskin I.R. (2016): Incidence of radiographic cystic lesions associated with unerupted teeth in dogs. Journal of Veterinary Dentistry 33(4):226–233. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
2. Heinze C.S., Miles J.E., Gawor J., Kortegaard H.E. (2026): A cross-sectional radiographic study on the prevalence and distribution of dentigerous cysts in unerupted teeth in adult dogs. Journal of Small Animal Practice 67(5):422–431. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
3. Bellei E., Ferro S., Zini E., Gracis M. (2019): A clinical, radiographic and histological study of unerupted teeth in dogs and cats: 73 cases (2001–2018). Frontiers in Veterinary Science 6:357. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
4. Hutt J.P., Volker M.K., Sánchez M.D. (2022): Correlation between radiographic and histopathologic findings associated with unerupted teeth in dogs. Journal of Veterinary Dentistry 39(4):330–336. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
5. Vesterinen S., Lönnberg L., Junnila J.J.T., Luotonen N., Kuntsi H. (2024): Clinical and histopathological study of 279 dentigerous cysts in 192 dogs (2012–2022). Frontiers in Veterinary Science 11:1412089. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
6. Verstraete F.J.M., Kass P.H., Terpak C.H. (1998): Diagnostic value of full-mouth radiography in dogs. American Journal of Veterinary Research 59(6):686–691. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
7. Niemiec B. et al. (2020): World Small Animal Veterinary Association Global Dental Guidelines. Journal of Small Animal Practice 61(7):E36–E161. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
8. Merck Veterinary Manual, Dog Owners: Dental Development of Dogs. merckvetmanual.com