I Finland rekommenderar man i dag inte längre att alla husdjur avmaskas ”för säkerhets skull” flera gånger om året. Parasitkontrollen utgår numera från risken: valpar, kattungar och djur som jagar, strövar fritt eller reser avmaskas enligt schema, medan en frisk vuxen hund eller katt med låg risk i stället kan kontrolleras med avföringsprov och behandlas bara vid behov. Tanken är enkel – behandla vid rätt tidpunkt och av rätt orsak, inte efter kalendern. Här nedan går vi igenom de aktuella rekommendationerna för katter och hundar i alla åldrar. Rekommendationerna bygger på de europeiska ESCCAP-riktlinjerna och finländsk praxis. Vi tar också upp tecknen på maskinfektion, vilket maskmedel du ska välja och den lagstadgade bandmaskbehandlingen för hundar som reser.
Hur ofta ska en katt avmaskas?
För en vuxen innekatt räcker det oftast med avmaskning 1–2 gånger om året – eller ett avföringsprov lika ofta, och behandling bara om provet visar parasiter. En katt som går ute avmaskas 4–12 gånger om året: ungefär 4 gånger om den sällan jagar, och upp till en gång i månaden om den aktivt jagar möss och andra gnagare, eftersom gnagare sprider bandmask. Avmaskning varje månad (eller ett avföringsprov varje månad) kan också rekommenderas om katten bor i samma hem som barn under ungefär sex år, eller som äldre personer eller personer med nedsatt immunförsvar. Ju mer din katt jagar, desto oftare behöver den behandlas; en katt som enbart lever inomhus och har rena avföringsprov behöver kanske ingen avmaskning alls.
När avmaskas en kattunge första gången?
Kattungar avmaskas första gången vid 3 veckors ålder. Behandlingen upprepas varannan vecka tills det gått 2 veckor efter avvänjningen. Därefter avmaskas kattungar med fortsatt risk, till exempel sådana som får gå ute, varje månad fram till 6 månaders ålder; de övriga går över till schemat för vuxna katter. Kattmamman behandlas samtidigt som kattungarna får sin första behandling. Att kattungar behandlas så tidigt och så ofta beror på att spolmasklarver överförs till dem via mjölken, och en kraftig maskbörda hämmar kattungens tillväxt – typiska tecken är en uppsvälld mage, glanslös päls, diarré och dålig viktökning. Om du just har tagit hem en kattunge och inte känner till dess bakgrund, avmaska den enligt samma schema.
Behöver en innekatt avmaskas?
Mer sällan än en utekatt, men inte aldrig. En innekatt kan få i sig spolmaskägg som följer med in på skorna eller finns i krukväxtjord, parasiter från rått kött och bandmask från en mus som den då och då fångar inomhus. Det förnuftiga för en innekatt är ett avföringsprov en eller två gånger om året och avmaskning bara om parasiter hittas – eller en rutinmässig behandling 1–2 gånger om året om du hellre låter bli att testa. Kattungar avmaskas enligt kattungeschemat oavsett livsstil.
Hur vet jag om min katt eller hund har mask?
Ofta märker du ingenting – många infekterade vuxna djur visar inga tecken alls, och det är just därför avföringsprovet är viktigt. Tecken att hålla ögonen på är en uppsvälld mage (särskilt hos kattungar och valpar), viktminskning trots god aptit, diarré eller kräkningar, glanslös päls, att djuret åker kana på baken längs golvet, och riskornsliknande bandmasksegment kring analöppningen eller i bädden. Spolmask syns ibland i kräkningar eller avföring som ljusa, spagettiliknande trådar. Ser du något av detta, ta med ett avföringsprov till kliniken, så ordnar vi laboratorieundersökningen.
Hur ofta ska en hund avmaskas?
Hur ofta beror på hundens livsstil. En hund som mest är inomhus och har lite kontakt med andra hundar avmaskas 1–2 gånger om året – eller kontrolleras med avföringsprov lika ofta och behandlas bara vid behov. En vanlig familjehund som träffar andra hundar i parker och på promenader bör behandlas, eller få ett avföringsprov undersökt, ungefär 4 gånger om året. Jakthundar, hundar som strövar fritt och hundar som äter bytesdjur, kadaver eller slaktavfall behandlas 4–12 gånger om året. Livsmedelsverket rekommenderar att jakthundar – särskilt älghundar – regelbundet behandlas mot bandmask med ett preparat som är effektivt mot Echinococcus, såsom prazikvantel – till exempel efter jaktsäsongen och helst också i början av älgjakten. Hundar som får rått kött eller råa inälvor som inte har frysts (en vecka vid −17 till −20 °C) eller genomtillagats (65 °C i kärnan i 10 minuter) bör få en bandmaskbehandling var fjärde vecka. Hundar som reser till länder där rävens dvärgbandmask förekommer behöver extra behandlingar under och efter resan – se avsnittet om resor nedan. Avmaskning varje månad, eller ett avföringsprov varje månad, kan också rekommenderas för hundar som bor i samma hem som barn under ungefär sex år, eller som äldre personer eller personer med nedsatt immunförsvar.
När avmaskas en valp första gången?
Valpar avmaskas första gången vid 2 veckors ålder, eftersom spolmasklarver överförs till dem redan i livmodern och via mjölken. Behandlingen upprepas varannan vecka tills det gått 2 veckor efter avvänjningen, och därefter – för valpar med fortsatt risk, till exempel valpar som går på valpkurs eller i hundparker – varje månad fram till 6 månaders ålder. Tiken behandlas samtidigt som valparna får sin första behandling. Be uppfödaren om valpens avmaskningsuppgifter när du hämtar den, så hjälper vi dig att fortsätta enligt schemat.
När räcker det med avföringsprov i stället för avmaskning?
För ett friskt vuxet djur i lågriskgruppen – en innekatt, eller en hund som mest är inomhus och har lite kontakt med andra hundar – räcker ett avföringsprov en eller två gånger om året: är provet rent behövs ingen medicinering. Hundar och katter som är mer utsatta (parkpromenader och hundkontakter, utevistelse) kan testas för spolmask lika ofta som de annars skulle behandlas, ungefär 4 gånger om året. Avföringsprov missar dock många bandmaskinfektioner, så djur som jagar eller äter rått kött bör ändå få regelbunden bandmaskbehandling. Samla en liten mängd färsk avföring tre dagar i följd i samma burk och ta med den till kliniken; vi ordnar laboratorieundersökningen. Genom att behandla bara när parasiter hittas undviker man onödig medicinering och kan bidra till att bromsa utvecklingen av läkemedelsresistens. I Europa finns det fortfarande i stort sett inga belagda fall av resistens hos hundens och kattens spolmask och hakmask, men resistent hakmask hos hund har påvisats i USA och Australien.
Vilka inälvsmaskar är vanliga i Finland?
Inälvsparasiter är ovanliga hos finländska sällskapshundar och -katter – i en studie från 2024 hittades de hos ungefär 3,5 % av sällskapshundarna och -katterna som var äldre än sex månader (men hos 41 % av katterna på katthem) – vilket är ett av skälen till att det är vettigt att testa före behandling. Spolmask (Toxocara) är den vanligaste skadliga masken hos både hundar och katter, och unga djur är de som oftast bär på den. Spolmask är zoonotisk – den kan smitta människor, särskilt små barn – vilket är ett gott skäl att avmaska unga djur ordentligt och att genast plocka upp efter sitt djur. Bandmask förekommer främst hos djur som äter gnagare eller rått kött, eller som har loppor (eller, hos hundar, löss). Giardia är en encellig parasit som orsakar diarré och sprids via förorenat vatten och förorenad miljö. Hakmask hittas bara då och då hos finländska hundar, och piskmask är sällsynt. Rävens farliga dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis, har inte påträffats i Finland – införselreglerna för hundar som reser finns just för att det ska förbli så. En besläktad art, älgechinokocken (E. canadensis), cirkulerar mellan varg och älg, ren och skogsvildren, främst i östra och nordöstra Finland, men sedan 2017 har den också påträffats hos älg och varg längre västerut. Den kan smitta hundar som äter råa inälvor av älg eller ren, särskilt lungor, vilket är ytterligare ett skäl till att jakthundar får regelbunden bandmaskbehandling med prazikvantel.
Vilket maskmedel ska jag välja – tablett, pasta eller spot-on?
Rätt preparat beror på vilka parasiter du vill komma åt. Spolmask svarar på fenbendazol, flubendazol, febantel, pyrantel, milbemycin eller emodepsid. Prazikvantel verkar mot alla vanliga bandmaskar, även Echinococcus, medan fenbendazol och flubendazol bara verkar mot en del bandmaskar (Taenia, när medlet ges i tre dagar). Kombinationspreparat täcker båda. Spot-on-preparat som droppas i nacken är praktiska för katter som inte tar tabletter, och pasta är lätt att dosera till valpar och kattungar. I Finland säljs flera maskmedel receptfritt på apotek – till exempel fenbendazol- och flubendazolpreparat, en pyrantelpasta för hundar, Drontal vet-tabletter för katter (pyrantel och prazikvantel), Drontal Comp eller Dronbits för hundar (febantel, pyrantel och prazikvantel) och spot-on-preparatet Dronspot för katter (emodepsid och prazikvantel). Andra, till exempel Milbemax, Profender och kombinationspreparat som också verkar mot loppor eller fästingar, kräver recept från veterinären. Dosen bestäms av kroppsvikten och preparatet väljs efter parasit – så fråga oss vilket preparat som passar ditt djur, i synnerhet när det gäller kattungar, valpar, dräktiga djur och djur som får annan medicin.
Ska jag avmaska före vaccinationen?
För valpar och kattungar infaller avmaskningsschemat naturligt runt vaccinationsbesöken, och det är god praxis att hålla sig till det. En symtomfri parasitinfektion är ändå inget skäl att skjuta upp vaccinationen: i en studie från 2024 svarade kattungar med symtomfria inälvsparasiter (främst spolmask) lika bra på vaccinet mot kattpest (panleukopeni) som parasitfria kattungar. För friska vuxna djur behöver man inte avmaska bara för att en vaccination står på tur – ta med ett avföringsprov i stället, så ordnar vi laboratorieundersökningen.
Vilken bandmaskbehandling krävs enligt lag för hundar som reser?
Alla hundar – också valpar – som kommer till Finland från utlandet måste enligt lag behandlas mot rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) med prazikvantel eller ett lika effektivt preparat. Det finns två sätt att göra det. Engångsbehandling: en veterinär utanför Finland ger dosen 1–5 dygn (24–120 timmar) innan hunden anländer och antecknar den i sällskapsdjurspasset. Det gäller också hundar som kommer från Sverige, även med färjan Vasa–Umeå. 28-dygnsregeln: den är avsedd för hundar som reser ofta inom EU, i Norge eller i Schweiz (den kan inte påbörjas i Schweiz). Före resan ger en veterinär – vanligen här i Finland – två doser med 1–28 dygns mellanrum och antecknar i passet att 28-dygnsregeln följs. Så länge resandet pågår behandlas hunden med högst 28 dygns mellanrum. När resandet tar slut ger en veterinär i Finland en sista dos högst 28 dygn efter den föregående. Varje dos ges av en veterinär och antecknas i passet, och blir mellanrummet längre måste man börja om från början. Undantag: ingen behandling behövs för en hund som kommer direkt till Finland från Norge, Irland eller Malta – men en hund som reser hem från Norge via Sverige behöver den. Resor från Finland: en hund som reser direkt från Finland till Norge, Irland, Malta eller Storbritannien behöver inte heller någon bandmaskbehandling för inresan dit. Går resan via Sverige eller något annat land där rävens dvärgbandmask förekommer, godkänner Norge 28-dygnsregeln, men Irland, Malta och Storbritannien kräver en engångsdos 1–5 dygn före ankomsten. Katter och illrar behöver inte behandlas. Reglerna kontrollerades i september 2026. Alla resekrav hittar du på vår sida om EU:s sällskapsdjurspass.
Vi bedömer gärna ditt djurs verkliga behov av avmaskning – utan onödig medicinering. Boka en kontroll med avföringsprov eller en avmaskning hos Djurklinik Saari, så ser vi tillsammans till att ditt djur behandlas vid rätt tidpunkt.
Källor
- ESCCAP: Worm Control in Dogs and Cats. ESCCAP Guideline 01, 7th edition, June 2025. esccap.org
- Ruokavirasto: Koirien, kissojen ja frettien tuonti EU-maista Suomeen. ruokavirasto.fi
- Ruokavirasto: Usein kysyttyä ekinokokkilääkityksestä. ruokavirasto.fi
- Ruokavirasto: Ekinokokit. ruokavirasto.fi
- Ruokavirasto: Metsästäjä – muista torjua hirviekinokokkitartunta. ruokavirasto.fi
- Your Europe (European Union): Travelling with pets and other animals in the EU. europa.eu
- GOV.UK: Bringing your pet dog to Great Britain – tapeworm treatment for dogs. gov.uk
- Rapp P, Williamson E-M, Uski R, et al. Low intestinal parasite prevalence in Finnish pet dogs and cats. Acta Veterinaria Scandinavica 2024;66:52. doi.org
- Weidinger A-K, Hartmann K, Barutzki D, et al. Antibody response after feline panleukopenia virus vaccination in kittens with and without intestinal parasites. Journal of Feline Medicine and Surgery 2024;26(8). doi.org