Pälsvård hos hund och katt – när det är en hälsofråga och när en trimmare är rätt val

En välskött päls handlar inte bara om utseendet. Hos hundar och katter skyddar pälsen huden, och när den tovar sig far huden därunder illa. Som veterinärer träffar vi regelbundet djur vars toviga päls har orsakat öm och inflammerad hud, dolt ett sår eller parasiter eller gjort det smärtsamt att röra sig. I den här artikeln berättar vi varför pälsvården är viktig för hälsan, vad du kan göra hemma, när ett pälsproblem i själva verket är ett hudproblem som veterinären bör se på, vad vi gör på Djurklinik Saari och vart vi rekommenderar att du vänder dig för regelbunden trimning.

Varför är en tovig päls ett hälsoproblem?

Tovor bildas när lösa hårstrån, fukt och friktion trasslar ihop pälsen till täta klumpar, ofta nära huden. Strama tovor drar i huden vid varje rörelse och kan göra ont, särskilt bakom öronen, i armhålorna, i ljumskarna och under halsbandet eller selen. Under en tova hålls fukt och smuts kvar mot huden, vilket kan leda till irritation, hudinfektion och obehaglig lukt. Tovor kan också dölja sår, knölar, fästingar eller loppor, så att problemen upptäcks sent. I svåra fall där pälsen länge har försummats kan en stram tova runt ett ben klämma åt som ett band, hämma blod- och lymfflödet och skada vävnaden därunder. Runt svansen och baken kan en tovig päls hålla kvar avföring och urin. När det är varmt lockas flugor till en nedsmutsad päls och lägger sina ägg i den; larverna som kläcks äter av huden (flugangrepp, myiasis). Om du någon gång ser fluglarver på ditt djur ska du kontakta veterinär samma dag.

Katter tvättar sig själva – varför får en katt ändå tovor?

Friska katter tvättar sig varje dag, men en korthårig katt bör ändå borstas minst en gång i veckan. Långhåriga katter som perserkatter behöver borstas varje dag, och halvlånghåriga katter som maine coon behöver också borstas regelbundet. När en katt som tidigare har hållit sig välvårdad börjar se ovårdad ut eller får tovor på ryggen, bakdelen eller magen är det ofta ett tecken på att det har blivit svårt för den att tvätta sig. Övervikt, ledsmärta på grund av artros, smärta i tänderna eller munnen eller någon annan sjukdom kan alla göra att katten tvättar sig mindre. Det här är särskilt vanligt hos äldre katter, som ofta drabbas av artros och tandsjukdomar. En katt som plötsligt inte tycker om att bli borstad på ett visst ställe kan också ha ont. En katt som slutar tvätta sig bör undersökas av veterinär – tovorna är ofta bara den synliga delen av problemet.

Olika pälsar behöver olika skötsel

Hundar vars päls växer hela tiden – till exempel pudel, shih tzu och yorkshireterrier – behöver trimmas regelbundet, ofta med några veckors till ett par månaders mellanrum beroende på frisyren, annars blir pälsen lång och trasslar ihop sig. Hundar med dubbelpäls, som spetshundar och nordiska raser, har en tät underull och fäller kraftigt; de behöver grundlig borstning och borttagning av underullen i stället för klippning. Kortklippning är ingen rutinlösning för dem, eftersom pälsen hos en del hundar växer ut mycket långsamt eller ojämnt – ibland tar det ett år eller mer. Om en sådan hund redan är svårt tovig kan rakning ändå vara det skonsammaste alternativet. Strävhåriga terrier handplockas ofta. Oavsett pälstyp ska du kontrollera pälsen mellan trampdynorna och runt öronen och hålla klorna korta.

Vad kan du göra hemma?

Borsta regelbundet med redskap som passar ditt djurs päls, och borsta ända ner till huden – pälsen kan se slät ut på ytan medan det bildas tovor därunder. Kontrollera resultatet med en kam. Efter promenader i regn eller snö och efter ett bad ska du torka pälsen ordentligt i stället för att låta den självtorka. Var extra uppmärksam på de ställen där tovor börjar bildas: bakom öronen, i armhålorna, i ljumskarna, på bröstet, mellan tårna och under halsbandet eller selen. Klipp inte bort tovor med sax: huden under en stram tova dras upp i den, och det är lätt att råka klippa i huden. Vänj valpen eller kattungen vid borstning tidigt, med korta, lugna stunder och belöningar.

När är det ett hudproblem för veterinären?

En del förändringar i pälsen är inte alls pälsvårdsproblem. Kontakta veterinär om ditt djur kliar sig eller slickar sig mycket, har röd eller fjällande hud, kala fläckar eller glesare päls, dålig lukt från huden eller öronen, sår eller knölar, eller om du ser loppor eller löss. En glanslös, ovårdad päls – särskilt hos ett äldre djur – kan också vara ett tecken på sjukdom någon annanstans i kroppen, till exempel överfunktion i sköldkörteln eller njursjukdom hos katter, eller underfunktion i sköldkörteln hos hundar. Regelbunden pälsvård är ett bra tillfälle att upptäcka sådana förändringar tidigt.

Vilken pälsvård gör vi på Saari?

På Djurklinik Saari gör vi bara medicinsk pälsvård – inte regelbunden eller kosmetisk trimning. Vi hjälper till när pälsen har blivit ett hälsoproblem: svårt toviga hundar och katter samt djur som inte kan pälsvårdas säkert i vaket tillstånd på grund av smärta, rädsla eller stress. I de här fallen rakas tovorna bort med maskin under sedering (lugnande medel) eller narkos. Vid svår tovbildning är det vanligen säkrare och skonsammare för djuret än en lång, smärtsam behandling i vaket tillstånd. Sedering och narkos innebär alltid en liten risk, som är större hos äldre och sjuka djur, så en veterinär undersöker ditt djur först. Äldre djur och djur med andra sjukdomar kan behöva blodprov eller någon annan undersökning före narkosen. Vi berättar hur du förbereder ditt djur inför dagen. Om vi har kommit överens om det i förväg kan vi också klippa klorna, rengöra öronen och kontrollera tänderna och huden medan ditt djur sover. I mindre medicinska fall kan en djurskötare också göra en kort pälsvård medan djuret är vaket – inte heller det är regelbunden trimning. Priset beror på djuret och på hur länge arbetet tar – ring oss så berättar vi mer.

Efter rakningen

Efter att tovorna har tagits bort kan huden vara röd, irriterad eller känslig i några dagar. Hud som länge har varit täckt av tovor är ofta redan inflammerad, och sår kan synas först när tovan är borta. Kontakta oss om huden har gått sönder eller är svullen eller om ditt djur hela tiden slickar eller kliar sig på stället. En svårt tovig katt kan ha päls kvar bara på huvudet, svansen och nedre delen av benen tills pälsen har växt ut igen. Hos de flesta hundar och katter växer pälsen ut igen inom ungefär tre till fyra månader. I en studie på korthåriga labradorretrievrar som rakats inför en operation tog det i genomsnitt ungefär 14–15 veckor innan håret hade nått sin tidigare längd. Hos raser med tjock päls, som spetshundar, kan det ta mycket längre tid – ibland ett år eller mer. Om pälsen inte har växt ut efter tre till fyra månader ska du fråga oss: långsam återväxt kan också ha en medicinsk orsak, som en hormonsjukdom (till exempel underfunktion i sköldkörteln hos hund). Ett nyrakat djur kan vara känsligare för kyla, så på vintern kan en hund behöva ett hundtäcke på promenaderna, och en rakad katt bör hållas varm inomhus. Planera in regelbunden trimning innan pälsen tovar sig igen, så att problemet inte kommer tillbaka.

Regelbunden trimning – vår rekommendation

För regelbunden trimning rekommenderar vi Viktoriia Kutsenko och hennes salong Pet Beauty på Handelsesplanaden 29 i Vasa centrum. Viktoriia drev sitt eget trimningsföretag i vår kliniks lokaler i flera år innan hon öppnade sin salong, och vi känner hennes lugna och omsorgsfulla sätt att arbeta. Hon erbjuder trimning, bad, kloklippning, borttagning av underull och handplockning, och katter tar hon emot enligt överenskommelse. Du kan läsa mer och se hennes priser på petbeauty.fi och boka tid per telefon eller via WhatsApp på 041 318 9823.

När ska du kontakta oss?

Boka tid om din hund eller katt har svåra tovor nära huden, inte kan borstas eller pälsvårdas i vaket tillstånd på grund av smärta, rädsla eller stress, eller om du märker hudförändringar, klåda, håravfall eller ovanlig lukt. En katt som har slutat tvätta sig bör också undersökas. Ring oss på (06) 321 7300 eller boka på nätet.

Källor

1. Bennett D, Zainal Ariffin SM, Johnston P. Osteoarthritis in the cat: 1. How common is it and how easy to recognise? J Feline Med Surg. 2012;14(1):65–75. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC11148909
2. Vogelnest LJ. Skin as a marker of general feline health: Cutaneous manifestations of systemic disease. J Feline Med Surg. 2017;19(9):948–960. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC11128893
3. Dowgray N, Pinchbeck G, Eyre K, Biourge V, Comerford E, German AJ. Aging in Cats: Owner Observations and Clinical Finding in 206 Mature Cats at Enrolment to the Cat Prospective Aging and Welfare Study. Front Vet Sci. 2022;9:859041. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC9014291
4. Ray M, Carney HC, Boynton B, et al. 2021 AAFP Feline Senior Care Guidelines. J Feline Med Surg. 2021;23(7):613–638. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC10812122
5. Diaz SF, Torres SM, Dunstan RW, Lekcharoensuk C. An analysis of canine hair re-growth after clipping for a surgical procedure. Vet Dermatol. 2004;15(1):25–30. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/14989702
6. Torres SMF (ed.). Canine Post-clipping Alopecia. In: Small and Large Animal Dermatology Handbook, Vol. 2. University of Minnesota Libraries Publishing, 2025. open.lib.umn.edu
7. Moriello KA. Hereditary Alopecia and Hypotrichosis in Animals. Merck Veterinary Manual (2025). merckvetmanual.com/hereditary-alopecia-and-hypotrichosis-in
8. Heseltine J. Hypothyroidism in Animals. Merck Veterinary Manual (2024). merckvetmanual.com/hypothyroidism-in-animals
9. Watson E, Niestat L. Osseous lesions in the distal extremities of dogs with strangulating hair mats. Vet Radiol Ultrasound. 2021;62(1):37–43. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33184951
10. Šlapeta J. Facultative Myiasis-Producing Flies of Animals. Merck Veterinary Manual (2026). merckvetmanual.com/facultative-myiasis-producing-flies-of-a
11. Brodbelt D. Perioperative mortality in small animal anaesthesia. Vet J. 2009;182(2):152–161. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/18658000
12. International Cat Care. Grooming your cat (2025). icatcare.org