Öroninflammation hos hund – symtom, orsaker, behandling och pris

Öroninflammation hos hund, det vill säga en inflammation i den yttre hörselgången (otitis externa), är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök. Hunden skakar på huvudet och kliar sig i öronen, och örat luktar illa eller rinner. Vänta inte på att inflammationen ska läka av sig själv: med ordentlig undersökning och behandling går de flesta akuta öroninflammationer över inom 2–4 veckor. En öroninflammation som återkommer har nästan alltid en bakomliggande orsak, och den måste hittas och hållas under kontroll. Här berättar vi hur du känner igen en öroninflammation, vad som händer hos veterinären, vad behandlingen kostar hos oss på Djurklinik Saari och hur du förhindrar att den kommer tillbaka.

Vilka är symtomen på öroninflammation hos hund?

De mest typiska tecknen är att hunden skakar på huvudet, kliar sig i öronen och gnider dem mot golvet eller möblerna, att det luktar illa från örat, att det kommer gulaktig, brun eller mörk flytning, att hörselgången och öronlappen är röda och att örat ömmar – hunden kan gnälla till eller dra undan huvudet när man rör vid örat. Om hunden håller huvudet på sned eller går ostadigt, om ögonen rycker från sida till sida eller om ena sidan av ansiktet hänger (läppen, örat eller ögonlocket), kan inflammationen ha spridit sig till mellanörat eller innerörat – ta hunden till veterinär samma dag.

Varför får hundar öroninflammation?

Själva infektionen är nästan alltid sekundär: först är det något annat som orsakar inflammation i hörselgången, och sedan trivs jästsvamp (Malassezia) och bakterier i den varma, fuktiga och inflammerade hörselgången och håller inflammationen vid liv. Den vanligaste bakomliggande orsaken är allergi – miljöallergi (atopisk dermatit) eller foderallergi. I en studie av 100 hundar med öroninflammation var allergisk hudsjukdom den bakomliggande orsaken hos 43 av dem. Andra orsaker är öronskabb, en främmande kropp som till exempel ett gräsax, störningar i hudens fjällning och talgkörtlar (seborré), autoimmuna sjukdomar, hormonella sjukdomar som sköldkörtelns underfunktion (hypotyreos) och, hos äldre hundar, utväxter i hörselgången. Faktorer som ökar risken är hängande öron, trånga eller håriga hörselgångar och fukt från simning och bad. Också rasen har betydelse: i en stor brittisk studie var risken högre hos bland annat basset hound, shar pei, golden retriever, fransk bulldogg, cockerspaniel och pudelkorsningar.

Läker öroninflammation hos hund av sig själv?

Räkna inte med det. En öroninflammation som inte behandlas, eller som behandlas bara till hälften, blir lätt kronisk: huden i hörselgången förtjockas och ärras, infektionen kan sprida sig till mellanörat och i värsta fall blir hörselgången så trång att bara en operation kan hjälpa. Börja inte heller med örondroppar på egen hand hemma – inte ens med droppar som blivit över från en tidigare inflammation. Fel medicin hjälper inte (antibiotika biter till exempel inte på jästsvamp), och en del örondroppar och öronrengöringsmedel kan skada hörseln och balanssinnet om trumhinnan har spruckit. Det kan bara en veterinär kontrollera. I Finland är öronmediciner för djur receptbelagda, och örondroppar för människor är inte avsedda för hundar. Öronrengöringsmedel hör till behandlingen, men ensamma botar de inte en infektion. Om hunden skakar på huvudet eller om örat luktar illa, boka tid – ju tidigare inflammationen behandlas, desto snabbare läker den i regel.

Hur undersöks och behandlas öroninflammation hos veterinären?

På mottagningen undersöker vi hörselgången och trumhinnan med otoskop. Ett prov av flytningen från örat granskar vi genast i mikroskop i klinikens eget laboratorium: provet visar om det handlar om jästsvamp, bakterier, öronskabb eller en kombination, så att behandlingen grundar sig på fyndet och inte på gissningar. Vi rengör örat och skriver ut örondroppar som efter behov innehåller svampmedel, antibiotika och inflammationsdämpande kortison – det är inte alla öron som behöver antibiotika. Om infektionen återkommer gång på gång eller om vi ser stavformade bakterier i provet kan det behövas en bakterieodling och resistensbestämning. Det första kontrollbesöket görs oftast efter 1–2 veckor, och då undersöker vi örat med otoskop och tar ett nytt prov. Behandlingen fortsätter tills infektionen har läkt ut – att symtomen försvinner betyder ännu inte att örat är friskt. Om örat är mycket ömt kan undersökningen och rengöringen göras under sedering.

När behövs video-otoskopi och öronspolning?

Om inflammationen är kronisk eller återkommer trots behandling, om hörselgången är igensatt av flytning eller om trumhinnan inte går att se, behövs en grundligare undersökning. Hos oss på Djurklinik Saari görs den med video-otoskop under narkos: en tunn kamera visar en förstorad bild av hela hörselgången och trumhinnan på en skärm, hörselgången spolas ren från flytning och bakteriell biofilm, och samtidigt kan vi ta prover och avlägsna främmande kroppar. Öronmedicinen verkar bara när den når huden i hörselgången, så en ren hörselgång är en förutsättning. Läs mer i vår artikel Video-otoskopi – öronendoskopi.

Vad kostar det att behandla öroninflammation hos hund?

Ett besök för öroninflammation på Djurklinik Saari: öronundersökning inklusive provtagning och mikroskopi 99,79 € + besöksavgift 38 €, alltså sammanlagt 137,79 €. Örondroppar och eventuella andra mediciner som hunden får med sig hem tillkommer. Ett kontrollbesök inklusive nytt prov och mikroskopi kostar 77,88 € + besöksavgift 38 €, alltså sammanlagt 115,88 €. Video-otoskopisk öronspolning under narkos kostar 449–489 €. Våra övriga priser hittar du i prislistan. Vi har direktersättning för kunder hos LokalTapiola, Agria och Pohjola. En öroninflammation som behandlas i tid blir i regel mycket billigare än en kronisk.

Varför kommer hundens öroninflammation tillbaka gång på gång?

När en öroninflammation återkommer om och om igen behandlar örondropparna bara följden. Den bakomliggande orsaken är oftast allergi, och då är nästa steg en allergiutredning. Foderallergi kan bara påvisas eller uteslutas med en strikt eliminationsdiet i minst 8 veckor, och därefter ger man hunden det gamla fodret igen för att se om symtomen kommer tillbaka – blodprov är inte tillförlitliga för det. Diagnosen miljöallergi (atopisk dermatit) ställs utifrån hundens sjukdomshistoria och symtom, sedan andra orsaker har uteslutits; allergiblodprov hjälper därefter till att välja allergenerna för hyposensibilisering (immunterapi). Allergin är i regel livslång men går att hålla under kontroll, ofta tillsammans med regelbunden underhållsvård av öronen. Andra orsaker till att inflammationen återkommer är hormonella sjukdomar, strukturella förändringar i hörselgången och en behandling som avslutats för tidigt. Hur vi utreder återkommande öroninflammationer beskriver vi på sidan Hudsjukdomar, allergier och öroninflammationer.

Vad händer när en öroninflammation blir kronisk?

Upprepade omgångar av inflammation och infektion förändrar hörselgången: huden förtjockas, gången blir trängre och bakterier som är resistenta mot många antibiotika, till exempel Pseudomonas, blir vanligare. Vid långvarig öroninflammation är ofta också mellanörat infekterat, även när trumhinnan ser hel ut. Kroniska fall kräver därför ofta en bakterieodling, en grundlig spolning av hörselgången under narkos och en lång behandling som följs upp noga. De flesta operationer i hörselgången går att undvika om återkommande infektioner sköts ordentligt i ett tidigt skede. Om hörselgången däremot har blivit permanent förträngd och förhårdnad (öronsjukdom i slutstadiet), återstår en operation där hörselgången avlägsnas (total ablation av hörselgången).

Hur sköter jag hundens öron hemma?

Ett friskt öra behöver inte rengöras regelbundet – för mycket rengöring irriterar det. Torka öronen efter simning och bad och rengör dem vid behov med ett öronrengöringsmedel som veterinären rekommenderat: fyll hörselgången, massera öronbasen och låt hunden skaka ut överskottet. Peta aldrig in en bomullspinne i hörselgången – den trycker smutsen djupare in och kan skada trumhinnan. Plocka inte håret i hörselgången rutinmässigt: i ett friskt öra kan plockningen utlösa en inflammation, så fråga veterinären först. Hundar med återkommande öronproblem behöver ofta underhållsrengöring och inflammationsdämpande örondroppar enligt ett schema som du kommer överens om med veterinären. Kontrollera öronen varje vecka: dålig lukt, rodnad eller flytning är ett tecken på att veterinären bör ta en titt.

Hur är det med öroninflammation hos katter?

Hos katter är öroninflammation ovanligare än hos hundar, och den vanligaste orsaken är öronskabb (Otodectes cynotis), särskilt hos kattungar och unga katter. De typiska tecknen är mörk, kaffesumpsliknande smuts i örat och kraftig klåda. Öronskabb behandlas effektivt med ett antiparasitärt medel, som ges till alla katter och hundar i hushållet samtidigt. Bakom ett återkommande eller ensidigt öronproblem hos en katt kan det finnas allergi eller en inflammatorisk polyp – en godartad utväxt från mellanörat som är vanligast hos unga katter men kan förekomma i alla åldrar. Hos en äldre katt måste man också utesluta en tumör i hörselgången, så kattens öra bör, precis som hundens, alltid undersökas.

När ska man till veterinär med hundens öra?

Alltid när hunden skakar på huvudet eller kliar sig i öronen gång på gång, eller när örat luktar illa, rinner eller är rött och ömt. Utan dröjsmål, samma dag, om hunden håller huvudet på sned eller går ostadigt, om ena sidan av ansiktet hänger eller om hunden tydligt har ont. Hos oss på Djurklinik Saari i Vasa undersöker vi öronen med otoskop och mikroskop vid samma besök, och för kroniska fall har vi video-otoskopi och öronspolning. Boka tid genom att ringa (06) 321 7300 eller via tidsbokningen på nätet.

Källor

1. Hoff S. (2025): Otitis Externa in Animals. Merck Veterinary Manual. merckvetmanual.com
2. Hoff S. (2025): Otitis Media and Interna in Animals. Merck Veterinary Manual. merckvetmanual.com
3. Nuttall T. (2023): Managing recurrent otitis externa in dogs: what have we learned and what can we do better? Journal of the American Veterinary Medical Association 261(S1):S10–S22. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
4. Saridomichelakis M.N. ym. (2007): Aetiology of canine otitis externa: a retrospective study of 100 cases. Veterinary Dermatology 18(5):341–347. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
5. O’Neill D.G. ym. (2021): Frequency and predisposing factors for canine otitis externa in the UK – a primary veterinary care epidemiological view. Canine Medicine and Genetics 8:7. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
6. Ruokavirasto: Ulkokorvan tulehdus, koira – mikrobilääkkeiden käyttösuositukset. ruokavirasto.fi
7. Secker B. ym. (2023): Pseudomonas spp. in Canine Otitis Externa. Microorganisms 11(11):2650. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
8. Olivry T. ym. (2015): Critically appraised topic on adverse food reactions of companion animals (1): duration of elimination diets. BMC Veterinary Research 11:225. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
9. Mueller R.S., Olivry T. (2017): Critically appraised topic on adverse food reactions of companion animals (4): can we diagnose adverse food reactions in dogs and cats with in vivo or in vitro tests? BMC Veterinary Research 13:275. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
10. Companion Animal Parasite Council (2019): Otodectic Mite. capcvet.org