Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och låggradig intestinal lymfom är bland de svåraste differentialdiagnoserna inom veterinärmedicin — särskilt hos katter. Båda orsakar kroniska kräkningar, diarré, viktminskning och aptitlöshet, och drabbar typiskt medelålders och äldre djur. Korrekt diagnos är avgörande, eftersom behandlingarna skiljer sig markant: IBD behandlas med immunsuppression, lymfom med kemoterapi.
Varför det är så svårt att skilja dem åt
Allvarlig lymfocytär-plasmacytär IBD och låggradig lymfom ser nästan identiska ut i mikroskop — båda visar infiltration av små lymfocyter i tarmslemhinnan. Studier visar att patologer är oeniga om diagnosen i en betydande andel fall baserat enbart på konventionell färgning. Dessutom förekommer kronisk inflammation (IBD) och lymfom ofta samtidigt, och det har föreslagits att IBD i vissa fall kan utvecklas till lymfom — men det finns ännu inga direkta bevis för en sådan omvandling. Det handlar kanske inte om två helt separata sjukdomar utan om ett möjligt kontinuum.
Diagnosen kräver avancerade metoder
Ultraljud vägleder provtagningen, men kan inte ensamt skilja IBD från lymfom. Vävnadsprov via endoskopi eller kirurgisk biopsi är nödvändigt. Enbart histopatologi (H&E-färgning) identifierar lymfom med bara 60–75 % sensitivitet. Immunhistokemi (CD3/CD20) identifierar om cellpopulationen är T- eller B-cellsursprung — låggradig lymfom är T-cellsursprung i 80–95 % av fallen. PARR-klonalitetstest (PCR) är ett användbart tilläggsprov som identifierar om cellpopulationen är monoklonal (tyder på lymfom) eller polyklonal (inflammation). Det används dock inte ensamt, eftersom dess förmåga att skilja inflammation från lymfom är begränsad, särskilt hos katter. Diagnosens hörnsten är kombinationen av histopatologi och immunhistokemi, som PARR kompletterar i oklara fall. Kombinationen når en diagnostisk noggrannhet på cirka 80–85 %.
Behandling och prognos
IBD behandlas med kostförändring (hydrolyserat protein) och immunsuppression (prednisolon, budesonid). Prognosen är vanligtvis god — de flesta djur lever i flera år med rätt behandling. Låggradig lymfom har en betydligt bättre prognos än höggradig: behandlingssvaret är 85–96 %, och medianöverlevnaden är 1,5–2,5 år, i bästa fall över 5 år. Höggradig lymfom har en mer försiktig prognos (medianöverlevnad 1,5–6 månader).
Varför korrekt diagnos är viktig
Om lymfom behandlas som IBD kan kortikosteroider initialt lindra symtomen och ge en falsk trygghetskänsla. Tillägg av immunsuppression (t.ex. ciklosporin) kan försvaga immunförsvaret mot tumören och påskynda lymfomets progression. Å andra sidan utsätter felaktig kemoterapibehandling av IBD djuret för onödiga biverkningar. Vi rekommenderar avancerade diagnostiska undersökningar i alla oklara fall — kontakta vår klinik.
Källor
- Marsilio S. ym. (2023): ACVIM consensus statement guidelines on diagnosing and distinguishing low-grade neoplastic from inflammatory lymphocytic chronic enteropathies in cats. Journal of Veterinary Internal Medicine 37(3):794–816. ncbi.nlm.nih.gov
- Paulin M.V. ym. (2018): Feline low-grade alimentary lymphoma — an emerging entity and a potential animal model for human disease. BMC Veterinary Research 14:306. ncbi.nlm.nih.gov
- Pope K.V. ym. (2015): Outcome and toxicity assessment of feline small cell lymphoma — 56 cases. Veterinary Medicine and Science 1(2):51–62. ncbi.nlm.nih.gov
- Marsilio S. ym. (2019): Histopathology, immunohistochemistry and molecular clonality testing of small intestinal biopsy specimens from clinically healthy client-owned cats. Journal of Veterinary Internal Medicine 33(2):551–558. doi.org