Kronisk njursjukdom (CKD), i vardagligt tal njursvikt, innebär att njurarna långsamt och oåterkalleligt förlorar sin förmåga att rena blodet från slaggprodukter. Hos hund drabbar den främst äldre djur: i en brittisk studie av över 100 000 hundar hade ungefär 2 av 1 000 fått diagnosen, och nästan två tredjedelar av dem var över 12 år gamla. De första tecknen är lätta att missa. Men njursvikt är ingen omedelbar dödsdom – med tidig diagnos, rätt diet och rätt behandling lever många hundar i många månader, och en del i flera år, med god livskvalitet. Njursjukdom är betydligt vanligare hos katter, och om dem har vi en egen artikel: njursvikt hos katt. I den här artikeln går vi igenom tecknen, orsakerna och IRIS-stadierna hos hund, hur vi behandlar sjukdomen på Djurklinik Saari, vad hunden ska äta och vad du kan vänta dig.
Vilka är symtomen på njursvikt hos hund?
De tidigaste tecknen är diskreta: hunden dricker mer, behöver gå ut oftare eller börjar kissa inne, äter lite mindre och går långsamt ner i vikt. När sjukdomen framskrider blir det vanligare med kräkningar, diarré, trötthet, muskelförtvining, dålig andedräkt, sår i munnen och blekt tandkött på grund av blodbrist. Hos de 228 hundar som fick diagnosen i samma brittiska studie antecknade veterinärerna oftast kräkningar (hälften av hundarna), ökad törst och ökad urinmängd (44 %), dålig aptit (40 %) och diarré (37 %). Ungefär var femte hund läckte urin (urininkontinens). Högt blodtryck till följd av njursjukdomen kan också skada ögonen, och en hund som plötsligt blir blind ska till veterinär samma dag. Eftersom förändringarna smyger sig på under flera månader är det lätt att skylla dem på åldern – och kreatinin, det vanliga njurvärdet i blodprovet, håller sig vanligen inom normalgränserna tills ungefär tre fjärdedelar av njurfunktionen har gått förlorad.
Vad orsakar njursjukdom hos hund?
Kronisk njursjukdom hos hund kan ha många orsaker – ärftliga, medfödda eller sådana som uppstår senare i livet – och den ursprungliga orsaken hittas inte alltid. Hos hund kan sjukdomen börja i njurarnas små filter (glomeruli), som då läcker ut protein i urinen. Inom vissa raser, till exempel engelsk cocker spaniel, bullterrier, boxer och shar pei, kan njursjukdom gå i släkten. Den ärftliga formen visar sig vanligen före 5 års ålder, och för vissa raser finns ett DNA-test. I samma brittiska studie fick dessutom hundar av raserna cocker spaniel och cavalier king charles spaniel diagnosen kronisk njursjukdom oftare än blandrashundar. Också tandlossning (parodontit) har kopplats till njursjukdom: i en stor amerikansk studie såg man att ju svårare tandlossning hundarna hade, desto oftare fick de senare diagnosen njursjukdom – även om sambandet inte bevisar att det ena orsakar det andra. Njurinfektion (pyelonefrit) och stenar som hindrar urinflödet kan också skada njurarna, liksom en akut njurskada, som uppstår plötsligt och kan drabba hundar i alla åldrar. Bland orsakerna till akut njurskada finns vindruvor och russin, frostskyddsvätska (etylenglykol), vissa antibiotika, livmoderinflammation (pyometra), leptospiros och för höga doser inflammationshämmande värkmediciner – både sådana som är avsedda för människor, till exempel ibuprofen, och hundens egna. Leptospiros är en bakterieinfektion som sprids med urinen från råttor och andra djur, till exempel via stillastående vatten, och den kan också smitta människor. Akut njurskada kräver vård genast: med snabb behandling kan njurarna ofta återhämta sig, men i studier av hundar som lagts in på djursjukhus för akut njurskada var det nästan hälften som inte överlevde, och de som överlever kan få bestående skador.
Hur diagnostiseras njursjukdom hos hund?
Diagnosen ställs utifrån blod- och urinprov. I blodprovet mäts kreatinin, urea (BUN), fosfor, kalium och röda blodkroppar, och hos oss också SDMA – en njurmarkör som vanligen stiger tidigare än kreatinin. I en studie av 19 försökshundar med njursjukdom var SDMA förhöjt hos samtliga, och hos de 17 hundar där tidpunkten gick att kontrollera med hjälp av sparade prover steg det i genomsnitt ungefär 10 månader före kreatininet. SDMA påverkas också mindre av muskelmassan och är därför till hjälp hos magra hundar med förtvinade muskler, eftersom kreatininvärdet hos dem kan få njurarna att verka friskare än de är. Urinprovet visar om njurarna fortfarande kan koncentrera urinen (specifik vikt), hur mycket protein som läcker ut i den (protein/kreatinin-kvoten, UPC) och om det finns tecken på infektion. Vi mäter också blodtrycket. En ultraljuds- eller röntgenundersökning av buken visar njurarnas storlek och struktur, och med den letar vi efter stenar, stopp i urinvägarna eller tecken på infektion. Hos en hund med akut njurskada ska man också utesluta leptospiros. Ett enstaka förhöjt värde är ingen diagnos – uttorkning kan till exempel höja kreatininet. Sjukdomen bekräftas och stadieindelas utifrån prover som har tagits vid minst två tillfällen på en stabil hund i god vätskebalans, och därför tar vi vanligen om blodprovet efter några veckor.
Vilka är IRIS-stadierna vid njursjukdom hos hund?
International Renal Interest Society (IRIS) delar in kronisk njursjukdom hos hund i fyra stadier utifrån halterna av kreatinin och SDMA i blodet. Stadium 1: kreatinin under 125 µmol/l och SDMA under 18 µg/dl, men hunden har andra tecken på njursjukdom – till exempel protein som läcker ut i urinen, avvikande njurar vid ultraljud eller värden som stiger vid upprepade prover. Ett SDMA-värde som förblir lätt förhöjt (över 14 µg/dl) kan också tyda på tidig sjukdom. Stadium 2: kreatinin 125–250 µmol/l, SDMA 18–35 µg/dl; lindrig sjukdom där symtomen oftast är lätta eller saknas helt. Stadium 3: kreatinin 251–440 µmol/l, SDMA 36–54 µg/dl; måttlig sjukdom där tecken som dålig aptit, kräkningar och viktnedgång blir vanligare. Stadium 4: kreatinin över 440 µmol/l, SDMA över 54 µg/dl; svår sjukdom med ökande risk för uremiska kriser, då slaggprodukter ansamlas i blodet och orsakar illamående, sår i munnen och svaghet. Om SDMA-värdet förblir högre än kreatininvärdet skulle antyda, placeras hunden i närmast högre stadium och behandlas enligt det. Understadier för protein i urinen (UPC under 0,2: inget proteinläckage, 0,2–0,5: gränsfall, över 0,5: proteinläckage, så kallad proteinuri) och för det övre, systoliska blodtrycket (under 140 mmHg: normalt, 140–159: lätt förhöjt, 160–179: högt, 180 eller högre: mycket högt) kompletterar bilden. Kreatiningränserna gäller medelstora hundar och kan avvika hos mycket små eller mycket stora hundar; en frisk greyhound har av naturen högre kreatinin- och SDMA-värden än de flesta andra hundar, och vinthundar har på samma sätt högre blodtryck.
Hur behandlas njursvikt hos hund?
Njursjukdom kan inte botas, men förloppet kan ofta bromsas och symtomen lindras. Grundpelarna är njurdiet, fosfatbindare när fosforhalten i blodet förblir hög trots dieten, behandling av högt blodtryck och proteinförlust via urinen (se nedan) samt att färskt vatten alltid finns tillgängligt. Vid behov ger vi vätskebehandling som dropp i en ven på kliniken till hundar som är uttorkade eller i uremisk kris; en del hundar med långt framskriden sjukdom behöver också vätska under huden. Illamående behandlas med maropitant och dålig aptit med ett aptitstimulerande medel (mirtazapin). Om hunden får blodbrist utreds orsaken, och man behandlar sådant som förvärrar den, till exempel en infektion eller en blödning i magsäcken. Om blodbrist som beror på själva njursjukdomen blir uttalad kan injektioner som stimulerar bildningen av röda blodkroppar (darbepoetin) användas, och en hund som äter för lite kan sondmatas. Vi använder aldrig någondera rutinmässigt och undviker dem i regel – darbepoetin kan till exempel höja blodtrycket – så om något av dem kommer i fråga går vi igenom nyttan och riskerna med dig. Läkemedel som kan skada njurarna undviks eller sätts ut när det är möjligt. Till dem hör inflammationshämmande värkmediciner, så om din hund behöver smärtlindring, till exempel på grund av artros, ska du diskutera alternativen med veterinären. Berätta för varje veterinär som behandlar din hund att den har en njursjukdom, eftersom doserna av vissa läkemedel behöver justeras. Urinen undersöks för att se om det finns en infektion, eftersom en njurinfektion snabbt kan försämra njurfunktionen. På Saari gör vi upp en individuell plan för varje njurpatient och justerar den vid varje kontroll.
Hur behandlas högt blodtryck och protein i urinen hos hund?
Högt blodtryck är vanligt hos njursjuka hundar och kan skada ögonen, hjärnan, hjärtat och njurarna. Eftersom värdena kan stiga när hunden är uppjagad, mäts blodtrycket flera gånger i lugn och ro, helst vid mer än ett besök. Behandling inleds när det systoliska blodtrycket ligger kvar på 160 mmHg eller högre, eller utan att man väntar på upprepade mätningar om ögonen, hjärnan eller hjärtat redan har påverkats. Hundar får vanligen först en ACE-hämmare, till exempel benazepril. Om det inte räcker höjs dosen, därefter läggs amlodipin till, och som ytterligare ett steg kan även telmisartan ges. Om trycket är över 200 mmHg ges amlodipin tillsammans med ACE-hämmaren redan från början. Amlodipin bör inte användas ensamt hos hund. Om urinens protein/kreatinin-kvot (UPC) förblir över 0,5 utreds orsaken, ibland med en njurbiopsi. Proteinförlusten behandlas sedan med telmisartan och njurdiet; i en randomiserad studie av 39 hundar minskade telmisartan proteinförlusten mer än en ACE-hämmare (enalapril) under de första månaderna. Målet är att sänka kvoten så långt som det är säkert – helst till under 0,5 eller åtminstone till hälften av utgångsvärdet. Hundar vars njurar läcker protein löper risk att få blodproppar, och med prover går det inte att förutsäga vilka hundar som får dem, så vanligen överväger man också ett blodförtunnande läkemedel. Uttorkning korrigeras innan läkemedel mot högt blodtryck eller proteinförlust sätts in, eftersom de hos en uttorkad hund kan få njurfunktionen att sjunka kraftigt. Det enda undantaget är mycket högt blodtryck som snabbt skadar ögonen eller hjärnan: då sänks trycket samtidigt som hunden får vätska – gradvis, under noggrann övervakning och inte med en ACE-hämmare eller telmisartan. ACE-hämmare och telmisartan kan också höja kaliumhalten i blodet, och därför kontrolleras blodtryck, protein i urinen, kalium och njurvärden på nytt efter varje dosändring. Inget av de här läkemedlen är godkänt för dessa användningsområden hos hund (benazepril är godkänt för hjärtsvikt). Veterinären skriver därför ut dem för användning utanför godkännandet (så kallad off label-användning), vilket EU:s lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel undantagsvis tillåter när inget läkemedel är godkänt för ändamålet.
Vad ska en njursjuk hund äta?
En medicinsk njurdiet är en av de behandlingar som har bäst vetenskapligt stöd. I en randomiserad, dubbelblind studie av 38 hundar med njursvikt minskade njurdieten antalet uremiska kriser och dödsfall hos hundar med lindrig till måttlig sjukdom jämfört med vanligt foder för vuxna hundar, och njurfunktionen försämrades långsammare. Njurdieter innehåller lite fosfor och mindre protein än vanligt foder och är berikade med omega-3-fettsyror. Hos hundar som läcker protein i urinen ingår njurdiet i behandlingen oavsett stadium. I övriga fall ska du börja med den tidigt – helst i stadium 2, när aptiten ännu är god – men aldrig medan hunden mår dåligt, har illamående eller är inlagd för vård. Byt foder stegvis under flera veckor genom att blanda det gamla fodret med det nya. Ge tabletter i en separat godbit i stället för att gömma dem i njurfodret; fosfatbindare är undantaget, eftersom de blandas i varje måltid enligt anvisning. Tvinga aldrig på en hund njurdiet om den vägrar äta den: det är också viktigt att hunden äter tillräckligt. I en studie av 116 njursjuka hundar levde de som hade normal aptit mycket längre än de som hade slutat äta. På kliniken säljer vi flera njurfoder, både våtfoder och torrfoder. En hemlagad njurdiet måste sättas samman av en veterinär med särskild utbildning i nutrition: av 39 publicerade recept på hemlagad mat för njursjuka hundar uppfyllde inget alla näringsrekommendationer för vuxna hundar.
Hur länge kan en hund leva med njursvikt?
Det beror främst på stadiet vid diagnosen, på proteinförlusten via urinen, på fosforhalten och på om hunden behåller aptiten, vikten och musklerna. I den brittiska studie som nämndes ovan var medianöverlevnaden efter diagnosen ungefär 7 månader, men av de hundar vars stadium hade antecknats var 7 av 10 redan i stadium 3 eller 4 när diagnosen ställdes, och ju högre stadium, desto kortare överlevnad. I två mindre studier (27 och 116 hundar) var medianöverlevnaden ungefär 15 månader i stadium 2, 6–11 månader i stadium 3 och mellan 2 veckor och 2 månader i stadium 4. De här två studierna och den brittiska använde äldre IRIS-gränser, enligt vilka stadium 3 hos hund började vid ungefär 180 µmol/l i stället för dagens 251. I studien av 27 hundar levde de som hade ett UPC-värde över 0,5 i median ungefär 9 månader, jämfört med ungefär 19 månader för de övriga. Också hundar med hög fosforhalt klarade sig sämre (ungefär 6 mot 19 månader). Alla dessa siffror är medianvärden från studier av hundar under veterinärvård: hälften av hundarna levde längre. De är inga förutsägelser för just din hund – en hund som får diagnosen tidigt, fortsätter att äta bra och håller sig stabil med behandlingen kan klara sig mycket bättre.
Hur ser slutstadiet av njursvikt ut hos en hund?
I slutstadiet kan njurarna inte längre avlägsna tillräckligt med slaggprodukter från blodet, och hunden blir uremisk. Den slutar äta, kräks, blir uttorkad, tappar vikt och muskler, är svag och sover större delen av dagen. Den kan också ha sår i munnen och dålig andedräkt. Vätskebehandling, läkemedel mot illamående och aptitstimulerande medel kan ge hunden goda dagar igen under en tid. Vi hjälper dig att ärligt bedöma livskvaliteten: äter din hund ännu, rör den på sig, söker den kontakt och är den fri från smärta de flesta dagar? När svaret blir nej är avlivning den sista omsorg vi kan visa hunden, och vi talar med dig om den öppet och i god tid.
Hur ofta ska en njursjuk hund kontrolleras?
Efter diagnosen gör vi vanligen en ny kontroll inom 2–4 veckor för att se hur dieten och behandlingen fungerar. Därefter kontrollerar vi stabila hundar i stadium 2 med 3–6 månaders mellanrum, hundar i stadium 3 med 2–3 månaders och hundar i stadium 4 med 1–2 månaders mellanrum. En hund som får blodtrycksmedicin bör kontrolleras minst var tredje månad, även när den är stabil. Varje kontroll omfattar vikt, blodtryck, blodprov (kreatinin, SDMA, fosfor, kalium, röda blodkroppar) och urinprov. Det är den regelbundna uppföljningen som gör att vi kan justera behandlingen innan ett litet problem hinner bli en kris.
Kan njursjukdom hos hund förebyggas eller upptäckas tidigt?
Kronisk njursjukdom går inte alltid att förebygga, men den kan upptäckas tidigt – och behandling som sätts in tidigt ger bäst chans att bromsa förloppet. Vi rekommenderar en årlig hälsokontroll med blod- och urinprov för hundar från 7 års ålder; i vår kontroll ingår njurtestet SDMA. Många orsaker till akut njurskada går att undvika: håll vindruvor, russin, frostskyddsvätska och värkmediciner för människor utom räckhåll för hunden, förvara hundens egna läkemedel säkert och ge dem bara enligt ordination. Om din hund har fått i sig något av detta, kontakta genast en veterinär i stället för att vänta på symtom – ju tidigare behandlingen inleds, desto bättre. Fråga oss om din hund borde vaccineras mot leptospiros. Om du tänker använda en hund i avel och rasen har anlag för ärftlig njursjukdom, fråga om det finns ett DNA-test.
När ska jag ta min hund till veterinären?
Boka tid om din hund dricker och kissar mer än förut, har börjat kissa inne, har gått ner i vikt eller tappat aptiten, kräks upprepade gånger eller har dålig andedräkt. En hund som plötsligt blir blind ska till veterinär samma dag, och en hund som har fått i sig vindruvor, russin, frostskyddsvätska eller värkmediciner behöver hjälp genast. Om din hund redan har en njursjukdom och slutar äta, kräks upprepade gånger eller blir mycket svag, kontakta en veterinär samma dag. Blod- och urinprov som tas vid besöket visar om njurarna är påverkade; för att bekräfta kronisk njursjukdom och fastställa stadiet tar vi vanligen om proverna när hunden är stabil. Ring Djurklinik Saari i Vasa på (06) 321 7300 eller boka tid på nätet.
Källor
- International Renal Interest Society (IRIS) (2026): IRIS Staging of CKD (modified 2026). iris-kidney.com/IRIS_staging_guidelines-2026.pdf
- International Renal Interest Society (IRIS) (2026): Treatment Recommendation for CKD in Dogs (2026). iris-kidney.com/IRIS-DOG-Treatment_Recommendations_may-2
- International Renal Interest Society (IRIS) (2026): Diagnosing, Staging, and Treating Chronic Kidney Disease in Dogs and Cats (pocket guide, June 2026). iris-kidney.com/IRIS_Pocket_Guide_to_CKD_June-2026-cn6g.
- International Renal Interest Society (IRIS); Cowgill L. (2026): Grading of Acute Kidney Injury (2026). iris-kidney.com/IRIS-AKI-Grading_2026.pdf
- Acierno M.J. ym. (2018): ACVIM consensus statement: Guidelines for the identification, evaluation, and management of systemic hypertension in dogs and cats. Journal of Veterinary Internal Medicine 32(6):1803–1822. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC6271319
- O’Neill D.G. ym. (2013): Chronic kidney disease in dogs in UK veterinary practices: prevalence, risk factors, and survival. Journal of Veterinary Internal Medicine 27(4):814–821. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23647231
- Glickman L.T. ym. (2011): Association between chronic azotemic kidney disease and the severity of periodontal disease in dogs. Preventive Veterinary Medicine 99(2–4):193–200. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21345505
- Conroy M. ym. (2019): Chronic kidney disease in cats attending primary care practice in the UK: a VetCompass study. Veterinary Record 184(17):526. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31023949
- Hall J.A. ym. (2016): Serum concentrations of symmetric dimethylarginine and creatinine in dogs with naturally occurring chronic kidney disease. Journal of Veterinary Internal Medicine 30(3):794–802. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC4913574
- Jacob F. ym. (2002): Clinical evaluation of dietary modification for treatment of spontaneous chronic renal failure in dogs. Journal of the American Veterinary Medical Association 220(8):1163–1170. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11990962
- Rudinsky A.J. ym. (2018): Factors associated with survival in dogs with chronic kidney disease. Journal of Veterinary Internal Medicine 32(6):1977–1982. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC6271312
- Pedrinelli V. ym. (2020): Nutritional and laboratory parameters affect the survival of dogs with chronic kidney disease. PLoS ONE 15(6):e0234712. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC7326232
- IRIS Canine GN Study Group Standard Therapy Subgroup; Brown S. ym. (2013): Consensus recommendations for standard therapy of glomerular disease in dogs. Journal of Veterinary Internal Medicine 27(Suppl 1):S27–S43. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24635378
- IRIS Canine GN Study Group Diagnosis Subgroup; Littman M.P. ym. (2013): Consensus recommendations for the diagnostic investigation of dogs with suspected glomerular disease. Journal of Veterinary Internal Medicine 27(Suppl 1):S19–S26. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24635376
- Lourenço B.N. ym. (2020): Efficacy of telmisartan for the treatment of persistent renal proteinuria in dogs: a double-masked, randomized clinical trial. Journal of Veterinary Internal Medicine 34(6):2478–2496. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC7694823
- Legatti S.A.M. ym. (2018): Acute kidney injury in cats and dogs: a proportional meta-analysis of case series studies. PLoS ONE 13(1):e0190772. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC5784898
- Eubig P.A. ym. (2005): Acute renal failure in dogs after the ingestion of grapes or raisins: a retrospective evaluation of 43 dogs (1992–2002). Journal of Veterinary Internal Medicine 19(5):663–674. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/16231710
- Poortinga E.W., Hungerford L.L. (1998): A case-control study of acute ibuprofen toxicity in dogs. Preventive Veterinary Medicine 35(2):115–124. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/9646335
- Chalifoux N.V. ym. (2023): Outcomes of 434 dogs with non-steroidal anti-inflammatory drug toxicosis treated with fluid therapy, lipid emulsion, or therapeutic plasma exchange. Journal of Veterinary Internal Medicine 37(1):161–172. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC9889694
- Sykes J.E. ym. (2023): Updated ACVIM consensus statement on leptospirosis in dogs. Journal of Veterinary Internal Medicine 37(6):1966–1982. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC10658540
- Andrade L.R. ym. (2020): Allele frequency of nonsense mutation responsible for hereditary nephropathy in English cocker spaniel dogs. Veterinary and Animal Science 9:100114. pmc.ncbi.nlm.nih.gov/PMC7386716
- Chandler M.L. ym. (2007): Juvenile nephropathy in 37 boxer dogs. Journal of Small Animal Practice 48(12):690–694. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17727634
- Miyakawa H. ym. (2026): Clinical findings and outcomes of juvenile-onset chronic kidney disease of unknown aetiology in dogs: a retrospective study of 36 cases (2010–2023). Journal of Small Animal Practice (online ahead of print 2.9.2026), doi:10.1111/jsap.70187. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/42687370
- Larsen J.A. ym. (2012): Evaluation of recipes for home-prepared diets for dogs and cats with chronic kidney disease. Journal of the American Veterinary Medical Association 240(5):532–538. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22332622
- Finnish Medicines Agency Fimea (2024): Fortekor vet. 5 mg tabletit kissalle ja koiralle — package leaflet (dogs: congestive heart failure; cats: proteinuria associated with chronic kidney disease). spc.fimea.fi/23632903.pdf
- Finnish Medicines Agency Fimea (2025): Amodip 1,25 mg purutabletit kissalle — package leaflet (target species: cats; systemic hypertension). spc.fimea.fi/23406097.pdf
- European Union Product Database (UPD): Semintra 4 mg/ml oral solution (telmisartan) — target species: cat; authorisation status: valid. medicines.health.europa.eu
- European Union (2019): Regulation (EU) 2019/6 on veterinary medicinal products, Article 112 (use outside the terms of the marketing authorisation in non-food-producing animal species). Official Journal of the European Union L 4, 7.1.2019, p. 43. eur-lex.europa.eu
