Kronisk njursjukdom (njursvikt) hos hund och katt – symtom, stadier, behandling och livslängd

Kronisk njursjukdom (CKD), i vardagligt tal njursvikt, är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre katter: den kan drabba 30–40 % eller fler av katterna över 10 år, i de flesta fall ännu i ett tidigt, lindrigt stadium. Hos hund är den betydligt ovanligare och förekommer främst hos äldre djur – i en stor brittisk studie var nästan två tredjedelar av de drabbade hundarna över 12 år när diagnosen ställdes. Njurarna förlorar sin funktion långsamt och oåterkalleligt, och de första tecknen är lätta att missa. Men njursvikt är ingen omedelbar dödsdom – med tidig diagnos, rätt diet och rätt behandling lever många katter i flera år, och hundar i allt från många månader till flera år, med god livskvalitet. I den här artikeln går vi igenom hur du känner igen symtomen, vad IRIS-stadierna betyder, hur vi behandlar njurpatienter på Djurklinik Saari, vad djuret ska äta och vad du kan vänta dig.

Vilka är symtomen på njursvikt hos hund och katt?

De tidigaste tecknen är diskreta: djuret dricker mer och kissar mer (kattlådan blir våt snabbare eller hunden ber oftare om att få gå ut), aptiten minskar en aning och vikten sjunker långsamt. När sjukdomen fortskrider blir tecknen tydligare: kräkningar, diarré eller förstoppning, glanslös och ovårdad päls, muskelförtvining, orkeslöshet, dålig andedräkt med en ammoniakliknande lukt, sår i munnen och blekt tandkött på grund av blodbrist. Katter blir ofta bara stillsammare, gömmer sig mer och slutar tvätta sig. Högt blodtryck till följd av njursjukdomen kan också skada ögonen, och om ett äldre djur plötsligt blir blint ska det till veterinär samma dag. Eftersom förändringarna smyger sig på under loppet av månader är de lätta att missa – och kreatinin, det traditionella njurvärdet i blodprovet, håller sig vanligen inom normalgränserna tills ungefär tre fjärdedelar av njurfunktionen har gått förlorad. Därför rekommenderar vi ett årligt blod- och urinprov för hundar och katter från 7 års ålder. I en amerikansk studie av 569 katter hade viktnedgången i genomsnitt kommit i gång redan tre år före diagnosen. I en stor brittisk studie hade ungefär var tredje katt inga sjukdomstecken antecknade i journalen när njursjukdomen diagnostiserades.

Vad orsakar njursvikt hos hund och katt?

Kronisk njursjukdom är oftast ett långsamt slitage av njurvävnaden med åldern, och i många fall hittas ingen enskild orsak. Kända bidragande faktorer är högt blodtryck, njurinfektioner och njursten, en tidigare episod av akut njurskada samt ärftliga tillstånd som polycystisk njursjukdom hos perser och besläktade kattraser; också vissa hundraser löper större risk. Tandsjukdom har ett samband med njursjukdom hos båda djurslagen, även om ett orsakssamband inte har bevisats. Akut njursvikt (akut njurskada) är något annat: den slår till plötsligt, i vilken ålder som helst, efter en förgiftning, en infektion eller någon annan svår sjukdom. Bland orsakerna finns frostskyddsvätska (etylenglykol), vindruvor och russin hos hund, liljor hos katt, inflammationshämmande värkmediciner för människor (till exempel ibuprofen), leptospiros samt svåra infektioner som livmoderinflammation (pyometra). Akut njursvikt är ett akutfall: med snabb behandling kan njurarna ofta återhämta sig, men inte alltid – i studier av hundar och katter som lagts in för vård på grund av akut njurskada var det ungefär hälften som inte överlevde, och de som överlever kan få bestående njurskador. Kronisk njursvikt går däremot inte att vända, bara att bromsa.

Hur diagnostiseras njursjukdom?

Diagnosen ställs utifrån blod- och urinprov. I blodprovet mäts kreatinin, urea (BUN), fosfor, kalium och röda blodkroppar, hos oss också SDMA – en njurmarkör som vanligen stiger tidigare än kreatinin. I två små studier på försöksdjur steg SDMA i genomsnitt ungefär 17 månader före kreatininet hos katterna och ungefär 10 månader före hos hundarna. Urinprovet visar om njurarna fortfarande kan koncentrera urinen (urinens specifika vikt), om protein läcker ut i urinen (protein/kreatinin-kvoten, UPC) och om det finns tecken på infektion. Vi mäter också blodtrycket, eftersom högt blodtryck både är en följd av njursjukdom och ett hot mot njurarna, ögonen, hjärtat och hjärnan. Ett ultraljud av buken visar njurarnas storlek och struktur och används för att leta efter stenar, stopp i urinvägarna eller tumörer. Ett enstaka förhöjt värde är ingen diagnos, eftersom kreatinin och SDMA ibland kan stiga av andra orsaker. Sjukdomen bekräftas och stadieindelas utifrån prover som tagits vid minst två tillfällen på en stabil patient i god vätskebalans. Därför tar vi ofta om blodprovet efter några veckor innan vi fastställer det IRIS-stadium som styr behandlingen.

Vilka är IRIS-stadierna vid njursjukdom?

International Renal Interest Society (IRIS) delar in kronisk njursjukdom i fyra stadier utifrån halterna av kreatinin och SDMA i blodet. Stadium 1: kreatininet är normalt och SDMA högst lätt förhöjt, men det finns tecken på njursjukdom – till exempel ett SDMA-värde som förblir lätt förhöjt vid upprepade prover, utspädd urin utan någon annan förklaring (hos katt), protein i urinen, avvikande njurar vid ultraljud eller värden som stiger med tiden. Stadium 2: lindrig sjukdom; kreatininet är normalt eller lätt förhöjt, och symtomen är oftast lindriga eller saknas helt. Stadium 3: måttlig sjukdom; symtom som dålig aptit, kräkningar och viktnedgång är vanliga men förekommer inte alltid. Stadium 4: svår sjukdom med hög risk för uremiska kriser – illamående, sår i munnen, svaghet. Stadium 2 börjar vid ett kreatininvärde på 125 µmol/l hos hund och 140 µmol/l hos katt, stadium 3 vid 251 µmol/l och stadium 4 över 440 µmol/l. Om SDMA-värdet förblir högre än kreatininvärdet skulle antyda, placeras djuret i närmast högre stadium och behandlas enligt det stadiet. Understadier för blodtryck och protein i urinen kompletterar bilden och styr både behandlingen och hur ofta vi gör nya kontroller.

Hur behandlas njursvikt?

Njursjukdom kan inte botas, men förloppet kan ofta bromsas betydligt. Grundpelarna är en njurdiet med begränsad fosforhalt och en måttlig mängd protein av hög kvalitet (en sådan diet har i kliniska studier visat sig förlänga överlevnaden), fosfatbindare när fosforvärdet förblir högt trots dieten, samt att färskt vatten alltid finns tillgängligt. Vid behov ger vi vätskebehandling på kliniken: som dropp i en ven till ett djur som är uttorkat eller i uremisk kris, eller under huden till vissa djur med långt framskriden sjukdom. Vätskan doseras noggrant, eftersom för mycket vätska kan vara skadligt, särskilt för katter med hjärtsjukdom. Övrig behandling väljs utifrån stadiet och provresultaten: läkemedel mot högt blodtryck och mot proteinläckage i urinen (se nedan), läkemedel mot illamående och aptitstimulerande medel samt kaliumtillskott om kaliumhalten i blodet är låg (behövs oftare hos katter). När blodbristen blir betydande kan injektioner som stimulerar bildningen av röda blodkroppar hjälpa, till exempel darbepoetin, som är ett humanläkemedel. Läkemedel som kan skada njurarna undviks eller sätts ut när det är möjligt. Urinen undersöks för att se om det finns en infektion: en infektion som når njurarna kan snabbt försämra njurfunktionen, och den behandlas därför utan dröjsmål. Bakterier som hittas i urinen hos ett djur utan tecken på infektion kräver inte alltid antibiotika – veterinären avgör från fall till fall. Tandsjukdom hålls under kontroll. På Saari gör vi upp en individuell plan för varje njurpatient och justerar den vid varje kontroll.

Hur behandlas högt blodtryck och protein i urinen?

Högt blodtryck är vanligt hos njurpatienter och kan skada ögonen, hjärtat, hjärnan och själva njurarna. Behandling inleds vanligen när det systoliska blodtrycket ligger kvar på 160 mmHg eller högre vid upprepade mätningar, eller genast om ögonen eller andra organ redan har påverkats. Katter får vanligen amlodipin eller telmisartan (amlodipin om trycket är mycket högt eller om ögonen eller hjärnan har påverkats); hundar får vanligen en ACE-hämmare, till exempel benazepril, och vid behov läggs amlodipin till. Om urinens protein/kreatinin-kvot (UPC) förblir över 0,5 hos hund eller 0,4 hos katt utreds orsaken. Därefter ges ett läkemedel som blockerar renin-angiotensinsystemet tillsammans med njurdieten: telmisartan eller benazepril till katter och i första hand telmisartan till hundar. För katter är dessa läkemedel godkända för de användningsområden som beskrivs här. För hundar är de det inte, och därför skriver veterinären ut dem för användning utanför godkännandet (så kallad off label-användning), vilket EU:s lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel tillåter när inget läkemedel är godkänt för ändamålet. Om inte ögonen eller hjärnan är i omedelbar fara, korrigeras en eventuell uttorkning innan de här läkemedlen sätts in, eftersom de hos ett uttorkat djur kan få njurfunktionen att sjunka kraftigt. Blodtryck, protein i urinen och njurvärden kontrolleras på nytt efter varje dosändring.

Vad ska en hund eller katt med njursvikt äta?

En medicinsk njurdiet är den behandling som har starkast vetenskapligt stöd. I två icke-randomiserade studier levde katter som åt njurdiet mer än dubbelt så länge som katter som inte gjorde det (median 633 mot 264 dagar i den ena av dem). I en randomiserad studie på katter fick ingen av katterna som åt njurdiet en uremisk kris, jämfört med ungefär en fjärdedel av dem som åt vanligt foder. I en randomiserad studie på hundar med lindrig till måttlig njursvikt minskade njurdieten antalet uremiska kriser och dödsfall och bromsade försämringen av njurfunktionen. Njurdieter innehåller lite fosfor och en måttlig mängd protein av hög kvalitet. De har tillsatta omega-3-fettsyror, kalium och B-vitaminer och hjälper till att motverka den försurning av kroppen som njursjukdom kan orsaka. Våtfoder är att föredra eftersom djuret då får i sig vatten med maten – många njurpatienter är kroniskt lätt uttorkade. Börja med njurdieten tidigt – helst i stadium 2, när aptiten ännu är god – men aldrig medan djuret är sjukt, illamående eller inlagt för vård. Djuret kan nämligen förknippa ett foder som det har ätit under illamående med att må dåligt och sedan vägra äta det. Av samma skäl ska tabletter ges i en separat godbit och inte gömmas i njurfodret (fosfatbindare är undantaget: de blandas i varje måltid enligt anvisning). Byt foder stegvis under flera veckor (hos katt ofta 4–8 veckor) genom att blanda gammalt och nytt. Tvinga aldrig en njurdiet på ett djur som vägrar äta den: att djuret äter något är viktigare än att det äter det perfekta fodret, och vi har flera smaker och konsistenser att pröva, både våtfoder och torrfoder. Hemlagad njurdiet är möjlig men måste sättas samman av en veterinär med särskild utbildning i nutrition – en obalanserad hemlagad diet kan göra mer skada än nytta. Fråga oss om njurfoder; vi säljer det också på kliniken.

Hur länge kan en hund eller katt leva med njursvikt?

Det beror främst på stadiet vid diagnosen och på hur väl fosfor, blodtryck, protein i urinen och aptit hålls under kontroll. I en välkänd studie av 211 katter levde de som fått diagnosen i den övre delen av stadium 2 (kreatinin över ungefär 200 µmol/l) i median ungefär 3 år, de i stadium 3 ungefär 2 år och de i stadium 4 ungefär 3 månader. Katter som får diagnosen tidigare i stadium 2 kan klara sig ännu bättre. I publicerade studier har hundar i allmänhet levt kortare tid efter diagnosen än katter. I två mindre studier (27 och 116 hundar) var medianöverlevnaden ungefär 15 månader i stadium 2, 6–11 månader i stadium 3 och mellan 2 veckor och 2 månader i stadium 4. Båda studierna använde äldre IRIS-gränser, enligt vilka stadium 3 hos hund började vid ungefär 180 µmol/l i stället för dagens 251. Alla dessa siffror är medianvärden från studier av djur under veterinärvård: hälften av djuren levde längre. De är inga förutsägelser för just ditt djur – med en njurdiet som djuret gärna äter, god aptit och regelbunden uppföljning lever många enskilda djur längre än så.

Hur ser slutstadiet av njursvikt ut?

I slutstadiet kan njurarna inte längre rena blodet från slaggprodukter, och djuret blir uremiskt. Det slutar äta och ofta också dricka, kräks, går snabbt ner i vikt, är svagt och sover större delen av dagen. Det kan också ha sår i munnen, en stark lukt i andedräkten och ibland darrningar. Vätskebehandling, läkemedel mot illamående och aptitstimulerande medel kan ge djuret goda dagar igen under en tid. Vi hjälper dig att ärligt bedöma livskvaliteten: äter djuret ännu, rör det på sig, söker det kontakt och är det fritt från smärta de flesta dagar? När svaret blir nej är avlivning den sista omsorg vi kan visa djuret, och vi talar med dig om den öppet och i god tid.

Hur ofta ska en njurpatient kontrolleras?

Efter diagnosen gör vi vanligen en ny kontroll inom 2–4 veckor för att se hur dieten och behandlingen fungerar. Därefter kontrollerar vi stabila patienter i stadium 2 med 3–6 månaders mellanrum, patienter i stadium 3 med 2–3 månaders mellanrum och patienter i stadium 4 med 1–2 månaders mellanrum. Ett djur som får blodtrycksmedicin bör kontrolleras minst var tredje månad, även när det är stabilt. Varje kontroll omfattar vikt, blodtryck, blodprov (kreatinin, SDMA, fosfor, kalium, röda blodkroppar) och urinprov. Den regelbundna uppföljningen är det som gör att vi kan justera behandlingen innan ett litet problem hinner bli en kris.

Kan njursjukdom förebyggas eller upptäckas tidigt?

Kronisk njursjukdom kan inte helt förebyggas, men den kan upptäckas tidigt – och behandling som sätts in tidigt, helst senast i stadium 2, ger bäst chans att bromsa förloppet. Vi rekommenderar en årlig seniorkontroll med blod- och urinprov för hundar och katter från 7 års ålder; vår seniorkontroll omfattar ett SDMA-njurtest. Vi rekommenderar också att du sköter om djurets tänder (tandsjukdom har ett samband med njursjukdom), ger våtfoder till katter som dricker lite och förvarar frostskyddsvätska, värkmediciner för människor, vindruvor, russin och liljor utom räckhåll. Om din katt dricker mer eller går ner i vikt, låt en veterinär undersöka den utan dröjsmål – det är vanliga tidiga tecken. Även när inga tecken syns är den årliga kontrollen viktig: i en stor brittisk studie hade ungefär var tredje katt inga sjukdomstecken antecknade i journalen när sjukdomen diagnostiserades.

När ska jag ta min hund eller katt till veterinären?

Boka en tid om din hund eller katt dricker och kissar mer än förut, har gått ner i vikt eller tappat aptiten, kräks upprepade gånger eller har dålig andedräkt. Ett djur som plötsligt blir blint ska till veterinär samma dag. Blod- och urinprov som tas vid besöket visar om njurarna är påverkade; för att bekräfta kronisk njursjukdom och fastställa stadiet tar vi vanligen om proverna när djuret är stabilt. Djurklinik Saari i Vasa följer upp njurpatienter enligt ett individuellt schema. Ring (06) 321 7300 eller boka tid på nätet.

Källor

1. International Renal Interest Society (IRIS) (2026): IRIS Staging of CKD (modified 2026) and Treatment Recommendations for CKD in Dogs and in Cats (2026). iris-kidney.com
2. Sparkes A.H. ym. (2016): ISFM Consensus Guidelines on the Diagnosis and Management of Feline Chronic Kidney Disease. Journal of Feline Medicine and Surgery 18(3):219–239. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
3. Acierno M.J. ym. (2018): ACVIM consensus statement: Guidelines for the identification, evaluation, and management of systemic hypertension in dogs and cats. Journal of Veterinary Internal Medicine 32(6):1803–1822. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
4. Marino C.L. ym. (2014): Prevalence and classification of chronic kidney disease in cats randomly selected from four age groups and in cats recruited for degenerative joint disease studies. Journal of Feline Medicine and Surgery 16(6):465–472. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
5. O’Neill D.G. ym. (2013): Chronic kidney disease in dogs in UK veterinary practices: prevalence, risk factors, and survival. Journal of Veterinary Internal Medicine 27(4):814–821. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
6. Freeman L.M. ym. (2016): Evaluation of weight loss over time in cats with chronic kidney disease. Journal of Veterinary Internal Medicine 30(5):1661–1666. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
7. Conroy M. ym. (2019): Chronic kidney disease in cats attending primary care practice in the UK: a VetCompass study. Veterinary Record 184(17):526. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
8. Legatti S.A.M. ym. (2018): Acute kidney injury in cats and dogs: A proportional meta-analysis of case series studies. PLoS ONE 13(1):e0190772. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
9. Hall J.A. ym. (2014): Comparison of serum concentrations of symmetric dimethylarginine and creatinine as kidney function biomarkers in cats with chronic kidney disease. Journal of Veterinary Internal Medicine 28(6):1676–1683. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
10. Hall J.A. ym. (2016): Serum concentrations of symmetric dimethylarginine and creatinine in dogs with naturally occurring chronic kidney disease. Journal of Veterinary Internal Medicine 30(3):794–802. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
11. Elliott J. ym. (2000): Survival of cats with naturally occurring chronic renal failure: effect of dietary management. Journal of Small Animal Practice 41(6):235–242. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
12. Plantinga E.A. ym. (2005): Retrospective study of the survival of cats with acquired chronic renal insufficiency offered different commercial diets. Veterinary Record 157(7):185–187. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
13. Ross S.J. ym. (2006): Clinical evaluation of dietary modification for treatment of spontaneous chronic kidney disease in cats. Journal of the American Veterinary Medical Association 229(6):949–957. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
14. Jacob F. ym. (2002): Clinical evaluation of dietary modification for treatment of spontaneous chronic renal failure in dogs. Journal of the American Veterinary Medical Association 220(8):1163–1170. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
15. Boyd L.M. ym. (2008): Survival in cats with naturally occurring chronic kidney disease (2000–2002). Journal of Veterinary Internal Medicine 22(5):1111–1117. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
16. Rudinsky A.J. ym. (2018): Factors associated with survival in dogs with chronic kidney disease. Journal of Veterinary Internal Medicine 32(6):1977–1982. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
17. Pedrinelli V. ym. (2020): Nutritional and laboratory parameters affect the survival of dogs with chronic kidney disease. PLoS ONE 15(6):e0234712. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
18. Finnish Medicines Agency Fimea (2025): Amodip 1,25 mg purutabletit kissalle — package leaflet (indication: systemic hypertension in cats). spc.fimea.fi
19. Finnish Medicines Agency Fimea (2024): Fortekor vet. 5 mg tabletit kissalle ja koiralle — package leaflet (dogs: congestive heart failure; cats: proteinuria associated with chronic kidney disease). spc.fimea.fi
20. European Medicines Agency (EMA) (2018): Committee for Medicinal Products for Veterinary Use (CVMP) meeting of 13–15 March 2018 — Semintra (telmisartan): new 10 mg/ml strength and new indication, systemic hypertension in cats. ema.europa.eu
21. European Union (2019): Regulation (EU) 2019/6 on veterinary medicinal products, Article 112 (use outside the terms of the marketing authorisation in non-food-producing species). Official Journal of the European Union L 4:43–167. eur-lex.europa.eu