TTA-operation hos hund – framflyttning av skenbensknölen vid korsbandssjukdom

Sjukdom i det främre korsbandet, i vardagligt tal ofta kallad korsbandsskada, är en av de vanligaste orsakerna till bakbenshälta hos hund. Korsbandet försvagas vanligen gradvis och brister ofta delvis innan det går av helt. Det instabila knät är smärtsamt, och i leden utvecklas artros. TTA (tibial tuberosity advancement, framflyttning av skenbensknölen) stabiliserar knät kirurgiskt utan att korsbandet ersätts.

Hur fungerar TTA?

Skenbensknölen (tuberositas tibiae) är den benknöl nedanför knät där knäskålssenan fäster. Vid operationen delas benknölen av, flyttas fram så mycket som planerats utifrån röntgenbilder och fixeras i sitt nya läge med en titanbur och en platta som hålls fast med en gaffel och skruvar. Knäskålssenan löper då i ungefär 90 graders vinkel mot skenbenets övre ledyta, vilket motverkar den kraft som skjuter skenbenet framåt när hunden belastar benet (cranial tibial thrust). Vi kontrollerar också meniskerna (knäts stötdämpande broskskivor) och avlägsnar eller behandlar en sönderriven menisk. På vår klinik utförs TTA-operationen av veterinär Pamela Kvarngård, som har omfattande erfarenhet av ortopediska ingrepp.

TTA eller lateral sutur?

Vi erbjuder två kirurgiska behandlingar av korsbandssjukdom: TTA och lateral sutur. Lateral sutur stabiliserar knät med ett starkt syntetiskt material som placeras utanför leden och efterliknar korsbandet, medan TTA permanent förändrar de krafter som verkar på knät. Lateral sutur passar katter och små hundar, och ofta även medelstora hundar samt äldre, lugnare stora hundar. TTA passar aktiva hundar och stora hundar. Vi bedömer alltid individuellt vilken metod som passar just din hund bäst.

Återhämtning

Din hund får åka hem med smärtstillande läkemedel och en skriftlig hemvårdsplan: bara koppelpromenader – ingen löpning, inga hopp och ingen fri lek förrän skenbenet har läkt. Stygnen tas bort efter 12–14 dagar, och efter 6–8 veckor kontrolleras benläkningen med röntgen innan motionen ökas gradvis. Efter 3–4 månader går de flesta hundar utan hälta eller haltar bara lindrigt, och förbättringen kan fortsätta i upp till ett år. Vi rekommenderar alltid djurfysioterapi, som kan påskynda återhämtningen. På vår klinik tar även en djurfysioterapeut emot patienter. I studier bedömer ungefär 9 av 10 hundägare resultatet som bra eller utmärkt.

Risker och komplikationer

De flesta studier rapporterar komplikationer hos ungefär 1 av 10 till 1 av 3 hundar. Omkring 1 av 10 hundar får en allvarligare komplikation, som ofta kräver en ny operation, men de flesta sådana problem kan behandlas framgångsrikt. Till komplikationerna hör infektion, fraktur på skenbensknölen eller skenbenet, implantatsvikt, patellaluxation (att knäskålen hoppar ur läge) och en senare meniskskada (som vanligen rapporteras i 2–10 % av knäna). Artrosen fortskrider ofta med tiden, även efter en lyckad operation. Under operationen övervakar vi anestesin noggrant och ger en smärtlindrande infusion med flera läkemedel.

När bör du kontakta oss?

Om din hund haltar på ett bakben, har svårt att resa sig eller sätta sig, eller är stel efter vila, är korsbandssjukdom en vanlig orsak. En delvis bristning förvärras oftast, och om behandlingen skjuts upp ökar risken för meniskskador – så vänta inte. Omkring en tredjedel till hälften av de hundar som har sjukdomen i ena knät får den senare även i det andra – äldre hundar mer sällan. Håll din hund slank, eftersom övervikt är en riskfaktor. Boka en ortopedisk undersökning, så rekommenderar vi den metod som passar bäst.

Källor

1. American College of Veterinary Surgeons (ACVS). Cranial Cruciate Ligament Disease (animal-owner health topic). acvs.org
2. Apelt D, Kowaleski MP, Boudrieau RJ (2007). Effect of tibial tuberosity advancement on cranial tibial subluxation in canine cranial cruciate-deficient stifle joints: an in vitro experimental study. Vet Surg 36(2):170–177. doi.org
3. Edwards GA, Hosgood G, Hancock RB, Stubbs WP, Jackson AH (2016). Major complications associated with fork-based and screw-based tibial tuberosity advancement implants: 438 cases. Can Vet J 57(4):415–420. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
4. Lafaver S, Miller NA, Stubbs WP, Taylor RA, Boudrieau RJ (2007). Tibial tuberosity advancement for stabilization of the canine cranial cruciate ligament-deficient stifle joint: surgical technique, early results, and complications in 101 dogs. Vet Surg 36(6):573–586. doi.org
5. Steinberg EJ, Prata RG, Palazzini K, Brown DC (2011). Tibial tuberosity advancement for treatment of CrCL injury: complications and owner satisfaction. J Am Anim Hosp Assoc 47(4):250–257. doi.org
6. Hoffmann DE, Miller JM, Ober CP, Lanz OI, Martin RA, Shires PK (2006). Tibial tuberosity advancement in 65 canine stifles. Vet Comp Orthop Traumatol 19(4):219–227. doi.org
7. Stein S, Schmoekel H (2008). Short-term and eight to 12 months results of a tibial tuberosity advancement as treatment of canine cranial cruciate ligament damage. J Small Anim Pract 49(8):398–404. doi.org
8. MacDonald TL, Allen DA, Monteith GJ (2013). Clinical assessment following tibial tuberosity advancement in 28 stifles at 6 months and 1 year after surgery. Can Vet J 54(3):249–254. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
9. Costa M, Craig D, Cambridge T, Sebestyen P, Su Y, Fahie MA (2017). Major complications of tibial tuberosity advancement in 1613 dogs. Vet Surg 46(4):494–500. doi.org
10. Hayes GM, Langley-Hobbs SJ, Jeffery ND (2010). Risk factors for medial meniscal injury in association with cranial cruciate ligament rupture. J Small Anim Pract 51(12):630–634. doi.org
11. Grierson J, Asher L, Grainger K (2011). An investigation into risk factors for bilateral canine cruciate ligament rupture. Vet Comp Orthop Traumatol 24(3):192–196. doi.org
12. Murphy CL, Niles J, Radasch RM (2024). The prevalence and risk factors of contralateral cranial cruciate ligament rupture in medium-to-large (≥15 kg) breed dogs 8 years of age or older. Vet Comp Orthop Traumatol 37(1):8–12. doi.org