Persisterande (öppen) ductus arteriosus (PDA) hos hund – ett medfött hjärtfel som i regel kan botas

Persisterande (öppen) ductus arteriosus (PDA) är ett av de vanligaste medfödda hjärtfelen hos hund. Ductus är ett blodkärl som före födseln förbinder aorta med lungartären och som ska sluta sig strax därefter. Förblir det öppet överbelastas hjärtet, och de flesta obehandlade hundar utvecklar hjärtsvikt under sitt första eller andra levnadsår. Upptäcks PDA tidigt och ductus stängs, blir hunden i regel botad.

Vad är PDA?

Före födseln fungerar lungorna ännu inte, och ductus leder blodet förbi dem. Efter födseln fylls lungorna med luft, syrehalten stiger och ductus drar ihop sig. Hos hund sluter den sig normalt under den första levnadsveckan. Vid PDA förblir den öppen. Blodet strömmar då oavbrutet från aorta in i lungartären, genom lungorna och tillbaka till hjärtats vänstra sida, som överbelastas och förstoras. Ju större ductus är, desto tyngre blir belastningen.

Predisponerade raser

PDA har en genetisk bakgrund, och ungefär tre av fyra drabbade hundar är tikar. Felet är vanligast hos små raser som bichon frisé, chihuahua, malteser, pomeranian (dvärgspets), pudel, yorkshireterrier och shetland sheepdog, men även större raser, till exempel schäfer, kan drabbas. Hundar med PDA bör inte användas i avel, inte ens efter lyckad behandling. Även deras föräldrar, syskon och avkommor bör få hjärtat undersökt. PDA förekommer också hos katt, men mer sällan.

Symtom – vad ägaren kan märka

De flesta valpar med PDA verkar friska när felet upptäcks, och ibland hittas det först i vuxen ålder. Vanligtvis upptäcks det vid ett rutinbesök med valpen, när veterinären hör ett kontinuerligt, så kallat ”maskinblåsljud”. Ibland kan man känna en surrande vibration på bröstkorgens vänstra sida. En del valpar är slöa, tröttnar fort i leken, andas snabbt eller hostar. Snabb eller ansträngd andning i vila kan vara ett tecken på vätska i lungorna (hjärtsvikt) och kräver akut veterinärvård.

Omvänd PDA – ett viktigt undantag

Hos en liten andel av hundarna orsakar en stor PDA kraftigt förhöjt blodtryck i lungkretsloppet (pulmonell hypertension), och blodet strömmar åt ”fel” håll, från lungartären in i aorta. Det typiska blåsljudet försvinner då. Hunden kan tröttna lätt eller kollapsa vid ansträngning, och bakbenen kan bli svaga. Vulvan eller förhuden kan se blåaktig ut medan tandköttet förblir rosa. Syrefattigt blod når njurarna, som då får kroppen att bilda för många röda blodkroppar (polycytemi). Hos dessa hundar får ductus inte stängas, eftersom en stängning kan orsaka livshotande högersidig hjärtsvikt. Behandlingen omfattar läkemedel som sildenafil. Dessutom hålls antalet röda blodkroppar nere, antingen genom blodtappning med jämna mellanrum eller med läkemedlet hydroxikarbamid (hydroxyurea). Långtidsprognosen är osäker till dålig, men överlevnaden varierar mycket och en del hundar lever i flera år.

Behandling

En typisk PDA (där blodet strömmar från vänster till höger) behandlas genom att ductus stängs. Vid kirurgisk ligering öppnas bröstkorgen och ductus knyts av. Vid kateterbaserad tillslutning förs ett implantat, oftast Amplatz Canine Duct Occluder (ACDO), in via ett blodkärl, vanligen i ljumsken, och tätar ductus inifrån. Metoden är mindre invasiv, men hunden måste vara tillräckligt stor för implantatet, så mycket små hundar opereras ofta kirurgiskt i stället. Båda metoderna lyckas hos de flesta hundar. Dödsfall är ovanliga: i en studie med 456 hundar dog 2,6 % inom tre dagar efter ingreppet, och i en studie från 2025 med 200 hundar vars ductus stängdes med ACDO dog 0,5 %. Risken är högre om hjärtat redan är tydligt förstorat. Läkemedel kan stabilisera en hund med hjärtsvikt före stängningen men botar inte PDA. Stängningen görs bäst snart efter diagnosen, helst innan några tecken på hjärtsvikt har uppstått.

Diagnostik på vår klinik

På Djurklinik Saari lyssnar vi på varje valps hjärta vid det första besöket. Om vi hör ett blåsljud kan vår veterinär Leena Sandström undersöka hjärtat med ultraljud (ekokardiografi) här på kliniken. Undersökningen bekräftar PDA, visar hur mycket hjärtat belastas och utreder om det finns andra hjärtfel. Vi stänger inte PDA själva: om en stängning behövs remitterar vi din hund till ett djursjukhus som utför ingreppet.

Prognos

När ductus stängs innan hjärtsvikt har utvecklats är prognosen utmärkt, och de flesta hundar lever ett normalt långt liv. Hjärtat börjar krympa inom ett dygn efter stängningen och återgår vanligen till normal eller nästan normal storlek under de följande månaderna. Vid en uppföljande ultraljudsundersökning kontrolleras att ductus har tätats helt. Utan stängning är prognosen dålig. I en amerikansk studie med 520 hundar var den beräknade medianöverlevnaden för hundar utan andra hjärtfel cirka 12 år med stängning och cirka 2 år utan. Få hundar i studien lämnades obehandlade, så siffrorna är grova uppskattningar.

Det viktigaste budskapet till ägare

Varje valps hjärta bör avlyssnas vid det första veterinärbesöket. Hörs ett blåsljud bör hjärtat undersökas med ultraljud utan dröjsmål. PDA kan i regel botas – förutsatt att det upptäcks i tid. Ägare och uppfödare av predisponerade raser bör vara särskilt uppmärksamma.

Källor

1. Merck Veterinary Manual: Cardiac Shunts in Animals (Patent Ductus Arteriosus). merckvetmanual.com
2. Merck Veterinary Manual: Overview of Congenital and Inherited Anomalies of the Cardiovascular System in Animals. merckvetmanual.com
3. Saunders AB, Gordon SG, Boggess MM, Miller MW (2014): Long-term outcome in dogs with patent ductus arteriosus: 520 cases (1994–2009). Journal of Veterinary Internal Medicine 28(2):401–410. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
4. Buchanan JW, Patterson DF (2003): Etiology of patent ductus arteriosus in dogs. Journal of Veterinary Internal Medicine 17(2):167–171. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
5. den Toom ML, Meiling AE, Thomas RE, Leegwater PA, Heuven HC (2016): Epidemiology, presentation and population genetics of patent ductus arteriosus (PDA) in the Dutch Stabyhoun dog. BMC Veterinary Research 12:105. pmc.ncbi.nlm.nih.gov
6. Goodrich KR, Kyles AE, Kass PH, Campbell F (2007): Retrospective comparison of surgical ligation and transarterial catheter occlusion for treatment of patent ductus arteriosus in two hundred and four dogs (1993–2003). Veterinary Surgery 36(1):43–49. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
7. Singh MK, Kittleson MD, Kass PH, Griffiths LG (2012): Occlusion devices and approaches in canine patent ductus arteriosus: comparison of outcomes. Journal of Veterinary Internal Medicine 26(1):85–92. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
8. Ciccozzi M, Stauthammer CD, Coats C, et al. (2025): Transcatheter Amplatz canine duct occluder placement for patent ductus arteriosus occlusion: a retrospective analysis of outcomes and complications in 200 dogs. Journal of Veterinary Cardiology 60:36–45. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
9. Bureau S, Monnet E, Orton EC (2005): Evaluation of survival rate and prognostic indicators for surgical treatment of left-to-right patent ductus arteriosus in dogs: 52 cases (1995–2003). Journal of the American Veterinary Medical Association 227(11):1794–1799. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
10. Stauthammer CD, Tobias AH, Leeder DB, Krüger MU (2013): Structural and functional cardiovascular changes and their consequences following interventional patent ductus arteriosus occlusion in dogs: 24 cases (2000–2006). Journal of the American Veterinary Medical Association 242(12):1722–1726. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
11. Reinero C, Visser LC, Kellihan HB, et al. (2020): ACVIM consensus statement guidelines for the diagnosis, classification, treatment, and monitoring of pulmonary hypertension in dogs. Journal of Veterinary Internal Medicine 34(2):549–573. pmc.ncbi.nlm.nih.gov